# ...

Vaknade utan feber idag.
Första dagen den här veckan.
Det känns bra.
I gengäld har jag haft en katt på huvudkudden som har bidragit till att jag har legat otroligt konstigt med min nacke så nu känns det om om den ska gå av!
Det går över.
Jag känner att orken är på väg tillbaka.

- - - - - - - - - -

Mina tankar finns hos en kvinna som förlorat sin man.
Ännu en arbetskamrat har fått sluta livet alldeles för tidigt.
Livet är fruktansvärt orättvist.
Döden finns överallt, men ibland kommer den för nära och påminner en om hur ömtålig man är.
Hur kort vår tid är.
Återigen får man perspektiv på livet och dess innehåll och förvånas över att man har glömt att vårda varje dag.
Som en tunn tråd, en ulltråd, som så lätt kan gå av...

# Jummis med leverstapej

När jag var sjuk som barn och hade ont i halsen, då gjorde mamma speciella mackor till mig.
Macka eller smörgås hette då i min värld: jummis.
Det var fint bröd med levepastej som hon först skar av kanterna på och sen skar upp i små, små fyrkanter.
Dessa minismörgåsar smälte i munnen och var snälla mot halsen.

Dessa mackor är testade på både katter och hundar sedan jag blev vuxen och de går hem hos alla :)

Gud som jag längtar efter jummis med leverstapej nu...

Det är nog dags att testa om jag kan äta lite, det är ett dygn sedan och magen känns lite luftig inuti. Men det blir ingen jummis och ingen pastej.
Det får bli tunnbröd och munkakorv istället.
Och ett glas mjölk.

# Same, same but different.

Det är samma lika idag.
Ingen skillnad.
En annan dag bara.

Har ingen aptit.

# Virus

Jag har blivit smittad.
Av datorn förmodar jag.
Feber.
Ont i hals och skalle.
Ligger nerbäddad.

# Ofrivillig tystnad.

Här är det tyst, eller det viskas bara lite ibland.
Jag funderar på vad som är bäst, att återställa datorn till sitt urspungsläge med allt vad jobb det innebär eller att helt enkelt kasta den i väggen.
Att komma in på en sida tar ungerfär en kvart, svara på kommentarer lika lång tid och att öppna en mapp tar väl tio minuter. Att pinga på nyligen har rekordet - 38 minuter!
Sådan långsamhet har jag varken lust eller tid till.
Jag blir så otålig och till sist så förbannad att jag verkligen kan kasta f-nstyget i väggen.
Alltså håller jag mig härifrån.
Ofrivilligt.

Era kommentarer läser jag på mailen och passar här på att berätta att det är Agenten av John Grisham jag lyssnar på.
Elisabet och Bloggblad: ni kan bli rolighetsministrar i alla fall :)

När det gäller min fönsterputsning så fick jag en kalldusch igårkväll.
Lagom till när jag var klar började det blåsa och sen kom ösregnet och det har fortsatt under hela söndagen också.
Slutsats: det är inte lönt att putsa fönsterna... Inte när man heter Linda :(


Jag hoppas att datorn ska självläka inom snar framtid.
Men jag vet att jag kommer att ta tag i detta när jag vaknar full av energi en dag.

# Mickes lilla piga :)

Igårkväll var det middag på restaurang med alla arbetskamraterna, eller de flesta i alla fall.
God mat, gott vin och många glada skratt.

Idag har vi sett på skidor och putsat alla fönsterna.
(jag har egentigen sex rutor kvar på insidan på bottenvåningen, men det låtsas jag inte om.... de får vänta till imorgon så att jag ser vad jag gör...)

Nu känner jag mig ganska nöjd och tänker sjunka ner i soffan en stund och lyssna på en skiva av boken.

# Lättlunch

Var på apoteket på lunchen.
Det var 17 personer före mig i nummerkön.
Det tog en halv årstid.
Så nu gnager jag på ett päron, mer finns inte tid till.

# Klara, färdiga...

Efter att ha dragit ut på det lite onödigt länge så är Sverige äntligen klara för EM-spel i fotboll nästa sommar.
England får stanna hemma...

# Helgens mössor...

En alldeles ljuvligt mjuk mössa i Rowans - cocoon.
Den kommer att bli en favorit.
Och mönstret - tja, det fanns bara där i skallen :)
Inte så avancerat alltså.

Sen blev det en till av bara farten och garnet inhandlades i Ystad tillsammans med Ellis tidigare i höstas.

Och sen är det Mickes ena moster som inte kan nöja sig med en sjal...
Utan hon vill ha en liten kofta/bolero.
En sådan här.
Mönstret kommer från Garnstudio och garnet är Vivaldi.
Det är som att sticka med en sytråd med en massa ludd på.
Ööööööörk!
Men den kommer säkert att bli fin så småningom.

# Skilsmässa...

Nu har jag lagt in en annons på Blocket, mitt piano ska säljas.
Detta har jag grunnat på i flera år och nu äntligen har jag tagit ett beslut.
Vi har inte plats egentligen och vi blir väldigt låsta av pianot, man kan ju inte ställa det var som helst. Och jag har inte spelat ordentligt på många år.

Men det känns lite ledsamt.
Vemodigt.

Uppdatering: det tog ca 13 minuter, sedan var pianot sålt.
En man från Göteborg kommer och hämtar det i veckan.

# Helgen

Helgen försvann lika fort som den kom.
Micke har ägnat i stort sett halva helgen åt fotboll och jag har under tiden stickat strumpor och mössor.
Lyssnat på en bok jag inte hör.
Orden förvinner ut i rummet, tar inte vägen om mina öron.
Jaja, han får prata på tills boken är slut, det finns inget annat att lyssna på.

Nu är det måndag och solen har bestämt sig för att stanna i sängen idag.
Det är mörkt, grått och kallt.

Och Grattis alla Elisabettor och Lisbettor, ni har namnsdag idag :)

# Meny

Snart är det helg och jag har en fredagkväll för mig själv att se fram emot.
Jag sitter som bäst och funderar på vad jag ska äta.
Något gott.
Som inte kräver någon energi från mig.

Hm.

Favoritgodiset just nu, står överst på handlingslistan.
Geléhallon :)
Ja, ni läste rätt.
Jag måste handla idag.
Micke hinner inte eftersom han ska iväg.
Stackars mig.
Ni som har hängt med ett tag vet att jag fullkomligt avskyr att handla.

Tur att man har några angenäma bekymmer ibland.
Sen blir det strumpstickning till Idol.
Total avkoppling.

# Allt enligt almanackan

Det är mitten av november och jag har en kaktus med 58 blommor.




En novemberkaktus.

# Julafton

I morse när jag kom till jobb stod en stor papperspåse på mitt skrivbord med ett innehåll som tilltalade mig väldigt mycket.
En arbetskamrat hade städat ur ett skåp och tänkt på mig.
Lite vardagslycka en helt vanlig onsdag.

Här hemma är det som vanligt.
Jag stickar på och levererar sjalar, halsdukar och vantar till höger och vänster.
Det är roligt och mitt största problem just nu är att alla ljudböcker är slut här hemma!
Fick lyssna på Pippi efter jobb, Astrids 100-års dag till ära :)

# Avkoppling...

Jag har svårt för att ta skarpa bilder utan blixt inomhus när det är kväll.
Det är därför de blir lite suddiga.

# Säng, säng, säng...

Har precis fått massage.
Det är nu man vill krypa ner i en varm säng, dra täcket upp till öronen och bara få somna.
Det gjorde förbaskat ont på ett ställe, precis vid vänster skuldra, men när jag frågade om massören hade några nya reservdelar så skrattade han bara...
Tänk så praktiskt om man hade två uppsättningar.
Då kunde man lämna in dem på service :)

Försöker komma in i gårdagens stämning, men det vill sig inte riktigt.
Men minnet finns där, alldeles färskt och det räcker gott just nu.

Har ni sett att Tina har fått tillökning i familjen?
Grattiskram från mig!

# GLAD

Ja, jag känner mig glad!
Lätt till sinnet.

Jag vet att det är måndag.
Jag vet att jag har en hel del att göra.
Jag vet att jag ska byta däck i eftermiddag.
Jag vet att det är långt till nästa helg.
Och ändå känner jag mig glad!

Det kan ändra sig snabbt, så jag njuter av varje sekund.
Alldeles lätt känner jag mig, som en fjäder.
Haha, det var nog att ta i.

Har haft en jättebra helg.
Och känner mig pigg.
Vilken härlig måndag :)

# Snö

Redan igårkväll började det snöa.
Först kom det ett hagelregn som inte var av denna värld och efter det kom den mjuka snön. Stora tussar singlade ner.
Men det var två plusgrader när vi lade oss så vi hade inga stora förhoppningar om att den skulle ligga kvar tills idag.
Men det gjorde den! I alla fall så att man kunde ana den :)

Under dagen har vi upplevt nästan alla sorters väder.
Strålande sol, regn, hagel, snö, strålande sol, snö osv.
Ena minuten har det varit beckmörkt inhomhus och i nästa stund har solen bländat en genom de, inte-så-nyputsade, fönstren.
Hela dagen har jag lyssnat på en bok och stickat, druckit kaffe och myst.
Tvättmaskinen har fått jobba lite, men annars har det stora lugnet infunnit sig.

Nu på eftermiddagen har jag lett från öra till öra av olika anledningar.
Först fick jag ett långt mail från en rar vän som gjorde mig glad, verkligen jätteglad!
Sen ringde telefonen och numret var min pappas.
De är hemma igen efter sin Afrikaresa och han bubblade av berättarlust och lät så otroligt glad!
Imorgon får jag se alla bilder och höra mer av deras upplevelser.

Micke ser inte lika glad ut just nu, han nystar en härva garn till mig... :)

# Glädje

Jag vaknade med huvudvärk idag.
Men jag kan nog stå ut med det.
Det är första gången sedan jag hämtade mina glasögon som skallen värker igen.

Det får bli morgonens glädjeämne, att jag slipper huvuddunk varje dag.

# Stjärna för en kväll.

I tre timmar höll vi på.
Med en låt!
Förstår inte hur vi ska få ihop en fullängdsskiva till våren :)
Men roligt var det och bra blir det :)


Bettankax: du får klicka upp bilden och förstora den så att du ser så mycket som möjligt, om än bara lite av hans profil :) :) :) :) :)

Till dig Morfar...

Idag är det ett år sedan morfar somnade för sista gången och slapp ifrån sina sjukdomar.
Kvar finns vi som saknar honom, längtar efter honom och tänker på honom.

I söndags var det ljuständning i kyrkan och ett av ljusen i mitten tändes för morfar.
Jag tänder ett eget ljus ikväll och jag vet att mamma gör likadant.

Kram till dig mamma, jag tänker på dig.

# Ännu en dag...

Det är kväll.
Ännu en dag är förbi.
Jag kurar i soffan, gör goda mackor och lyssnar på en bok.
Micke är iväg och tränar.
Selma ligger bredvid mig och sover. Snarkar lite.

Imorgon blir det inget kurande.
En skiva ska spelas in och med ca 50 medverkande så lär det ta tid.
Hoppas det blir roligt.

Många kramar till er alla som lämnat avtryck, dem bär jag med mig.

# Pling i min mobil....

"Hej.
Sitter precis och tar en drink på väg från badet.
Har du sett att vi har skrivit på din blogg?
Allt är bra, på onsdag ska vi snorkla med delfiner.
Kramar"


Pappa och Boel är Zanzibar.
Som jag önskar att jag vore där...

# Vardag, det som kallas livet...

Jag är så trött min egen trötthet.
På min egen sorgsenhet.
Att inte få känna glädje över små ting.

Det finns så mycket som påverkar mig nu.

På onsdag är det ett år sedan morfar dog. Ett helt år!
Ett år vi har levt vidare utan morfar.
Fast vi bär honom med oss var eviga dag.

Det finns fysiologiska fel som gnager, som jag inte kan göra något åt.

Jag vill inte gå och lägga mig om kvällarna för då blir det strax morgon och jag måste ta på mig ett ansikte för att kunna gå till jobb.
Ändå lyckas jag inte speciellt bra, det syns på mig att jag inte vill, inte just nu.

Det är snart jul och man ska vara så glad och full av iver inför allt mysigt som ska hända.
Alla hundratals mil man ska köra kors och tvärs för att hinna med alla.
Alla fönster som ska putsas.
Allt julgodis som ska göras.
Alla paket som ska inhandlas.
Åh så mysigt det låter...

Någonstans är det bagateller, alltihop. Nästan.
Morfar var ingen bagatell. Han var min morfar, och bara min!
Utan honom hade jag aldrig funnits.
Men allt det andra.
Det är precis som om min kropp ställer in sig på sorgsenhet bara för att det blir november i almanackan.
Jag försöker intala mig att det är mars, att det bara är ovanligt mörkt för årstiden.
Att vårlökarna när som helst ska titta upp.


Igår fick jag ett sms.
Någon tänkte på mig.
Undrade hur det var med mig.
Det värmde, oändligt.


Jag kan inte skriva här när det bara blir mörka ord.
Jag får ta tag i något och hissa upp mungiporna.
Att le kräver mindre muskler än att se ledsen ut.
Om jag bara kunde...

# Vila

Jag har vilat några dagar och tar nog någon dag till...