Fotot är taget utanför mitt fönster på jobb för en vecka sedan.Busken till höger, den röda, har nästan inte ett blad kvar och den gröna börjar gå i gult.
På en knapp vecka...
Ska strax bege mig till optikern (äntligen) och hade planerat in tiden så att jag skulle kunna unna mig en ledig eftermiddag.
Men tji fick jag.
Informationsmöte i eftermiddag om vår nya organisation.
Som styrelsemedlem i vår fackklubb så vet jag redan vad som komma skall och då känns det ännu mer ruttet att bli berövad en ledig eftermiddag.
Men det är bara att bita ihop.
Förhoppningsvis går det fort.
Jag har kommit in i ett stim då jag promenerar raskt en timme var dag efter jobb och jag vill gärna gå när det fortfarande är ljust ute.
Men nu har jag lyckats få en stor blåsa på "pek-tån" och när jag plåstrade om den så resulterade det i ett stort skavsår på stortån.
Det får nog bli en cykeltur istället för det gör förbaskat ont att gå.
Om jag skulle ta och få i mig något, det är ju trots allt lunch nu.
10 kommentarer:
Nu går det undan, jag ser det med.
Att jobba fackligt är verkligen ett kall, alldeles för ofta handlar det om problem och tråkigheter. Hoppas att du hinner med din optikertid ändå.
Cykla är inte fy skam det heller!
Long time no see, varit på GRAND i dagarna två och även en kväll. Mycket trevligt! :) Frestelsen var ju kattbilden, remember? Kram
Och här har det knappt börjat, även om jg ser att det börjar skifta.
Förstår om du vill ta dina promenixer i dagsljus, absolut! Fast då får du väl vänta tills skavsåren läkt...som sagt, cykling är ju mysigt det också.
Egentligen borde man gå till optikern och plugga igen ögonen så att man slipper se den fula årstid vi har framför oss nu....för att i slutet av mars börja se livet igen.
I dag lyste solen så himla fint på några helt gula träd på skolgården. Underbart. Tyvärr törs jag inte gå långa promenader nu - inte värt att utmana luftrören. Jag drar bara in djupt av den friska luften och går mentalt... :)
Panter: det går verkligen fort, man hinner inte riktigt med.
Nästa gång vi förundras är när våren kommer... Åh.
Hemma nu efter alla åtaganden och jag hann med allt!
Bettankax: trevligt att du kan röra dig i våra kretsar nu efter att ha frotterat dig på Grand :)
Katt - kommer inte alls ihåg :)
Annika: du får följa med vår höst istället via bilder.
Skavsåren är okuliga men de går över, bara jag kan dansa på lördag så är jag nöjd :)
Slottsträdgårdsmästaren: haha - jag håller med dig!
Tydligen gör jag det på 50%, fick idag reda på att jag knappt använder mitt vänstra öga...
Bloggblad: när solen är framme så är de färggranna löven vackra, men det går så fort och sen blir allt bara grått.
Hur länge hade du tänkt dras med den där åkomman?
Tycker du kan skänka bort den nu.
På vår skolgård har vi en jättestor Lönn och varje dag vi går med klassen till matsalen så håller vi ögonen på hur den förändras i färgerna. Det är ett fantastiskt måleri man ser när det skiftar i bladverket.
Vi får passa på att njuta av höstfärgerna innan det blir november och allt går i grått.
Kram
Egentligen är det ju bara november som är riktigt trist. När snön har lagt ordentligt blir det mycket bättre, mjukare ljud och ljusare igen. När adventstiden kommer är det så mysigt, fiffigt att den är i december. Sen är väl januari sådär, men inte helt omöjlig ifall det inte är 30 grader kallt vill säga. I slutet av februari börjar den härliga vårvinterperioden då man vill vara ute, helst hela tiden. Mars och april är de bästa månaderna. Gnistrande skare, ismete och sotig kaffepanna. Slasket bör vara över på en vecka i måndsskiftet april-maj. Sen blir det vår i två dagar kring 18 maj ungefär och sen är det sommar. Ända tills i september då hösten drabbar oss med alla färgerna och den höga klara luften.
Så är årstiderna hos mej. Sedda ur positiv synvinkel - vilket jag gör för det mesta.
Londongirl: det gäller verkligen att njuta, precia som du skriver.
Hur gamla är barnen du har i skolan?
När november kommer så tror jag åter att vi funderar på att gå i ide :)
Kram
Ingela: nu har vi inte snö så ofta vilket gör att vår vinter oftas är som en grå novemberdag.
Mörk och fuktig.
När snön kommer på besök lever man upp som ett litet barn och precis som du skriver så blir ljuden mjukare och allt mycket ljusare.
Synd att du fått skavsår när du har kommit på en sån bra idé att promenera efter arbetsdagen.
Det gör jag ofta...det är så skönt att gå och rensa bort lite tankar som bitit sig fast.
Idag jobbade jag till 17.30 gick hem (tar 2 minuter) öppnade dörren, kopplade två hundar och vi tog Hägervallsrundan (den tar nästan 1.5timme). Bäst att passa på för om några veckor går det inte att gå den tiden...eftersom det är rena rama bondlandet och inte en gatlykta så långt ögat ser
Skicka en kommentar