.jpg)
Jag är så trött min egen trötthet.
På min egen sorgsenhet.
Att inte få känna glädje över små ting.
Det finns så mycket som påverkar mig nu.
På onsdag är det ett år sedan morfar dog. Ett helt år!
Ett år vi har levt vidare utan morfar.
Fast vi bär honom med oss var eviga dag.
Det finns fysiologiska fel som gnager, som jag inte kan göra något åt.
Jag vill inte gå och lägga mig om kvällarna för då blir det strax morgon och jag måste ta på mig ett ansikte för att kunna gå till jobb.
Ändå lyckas jag inte speciellt bra, det syns på mig att jag inte vill, inte just nu.
Det är snart jul och man ska vara så glad och full av iver inför allt mysigt som ska hända.
Alla hundratals mil man ska köra kors och tvärs för att hinna med alla.
Alla fönster som ska putsas.
Allt julgodis som ska göras.
Alla paket som ska inhandlas.
Åh så mysigt det låter...
Någonstans är det bagateller, alltihop. Nästan.
Morfar var ingen bagatell. Han var min morfar, och bara min!
Utan honom hade jag aldrig funnits.
Men allt det andra.
Det är precis som om min kropp ställer in sig på sorgsenhet bara för att det blir november i almanackan.
Jag försöker intala mig att det är mars, att det bara är ovanligt mörkt för årstiden.
Att vårlökarna när som helst ska titta upp.
Igår fick jag ett sms.
Någon tänkte på mig.
Undrade hur det var med mig.
Det värmde, oändligt.
Jag kan inte skriva här när det bara blir mörka ord.
Jag får ta tag i något och hissa upp mungiporna.
Att le kräver mindre muskler än att se ledsen ut.
Om jag bara kunde...
måndag, november 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Men gumman då....du får inte gräva ner dig så.
Jag vill att du ska må bra.
Du vet var jag finns om du vill prata.....
Jag vet att det inte är så lätt att tänka positivt. Men ta en dag i taget och försök att bara "vara".
Tänker på dig!
Massor av karmar :-)
Skickar också kramar!
Från en som också varit trött, deppig och en riktig grinolle de senaste dagarna.
Massor av kramar ska det förstås vara :-)
K R A M!
Jag har mailait dig.
Lindalotta!!! Skickar masssor med kramar och varma tankar till dig...
OXOXOX
Min kropp minns också trista "novembersaker" och blir lite avig. Det får man leva med, men det där med julen, det kan du gladeligt strunta i. Det gör jag och det går utmärkt. Jag slänger fram några hyacinter och ljus - lägger in sill, men köper allt annat i sista minuten. Och det går så bra så. Julgran vill jag skippa, men inte maken, så då får han fixa det.
Julpyntning hos mig tar ca 10 minuter...
Och inte tindrar jag med ögonen heller och går på flådiga kalas... njuter bara av ledigheten.
Det låter sorgesamt hos dig. Men tänk inte på julen nu - den kommer när den kommer - och allt som ska göras behöver kanske inte göras just nu.
Sticka lite, mys under filten med Selma och gosa med lite godis och en dålig film.
kramar till dig från mig
Instämmer med föregående kommentatörer, det är så lite vi verkligen måste, släng iväg alla "borden" och gör det som du mår bra av. Det är det enda som du verkligen behöver nu.
KRAM från qi
Ja, det är inte lätt och var och en måste bli salig på sin fason. När det är svart, så är det... Inte mycket att göra åt. Och att då tänka på saker som e g e n t l i g e n är mysiga kan ibland bara gör ont värre. På nåt sätt så blir kontrasten till det svarta ännu större då. "Go with the flow", ibland är det tungt, men det blir lättare. Det är också en sanning!
Varm kram,
Kerstin
Jenny: det är inte jag som gräver, jag har trillat ner i hålet och vet inte hur jag ska ta mig upp.
Kram
Matilda: grinolle, det var längesedan jag hörde det uttrycket :)
Kramar tillbaka!
Jenny: :)
Ellis: tack... KRAM
Annika: nu är jag innesluten nästan världen runt - tack!
Kram
Bloggblad: jag är rädd för att såra någon när det är jul, att man inte hinner med alla och på något vis känns det som om det blir fel, hur man än gör.
Men jag får se fram emot midnattsmässan då vi ska sjunga, där råder lugnet.
Annela: under en timme efter jobb gjorde jag precis som du skrev:
stickade, lyssnade på bok och hade Selma bredvid mig.
O ja just det, några geléhallon slank ner :)
Kram
Qi: jag vill ju inte göra någonting, det är det som känns så tråkigt.
Jag är alldeles tom!
Jag kan ju inte sitta i min fåtölj hela dagarna.
Eller det kan jag kanske...
Kram
Hedgren: att leta efter ljusglimtar känns inte lätt.
Det får bli som du skriver, att bara följa med.
Jag vet ju att jag kommer att landa, men vägen är alltför krokig just nu.
Eller så är det jag som inte ser ordentligt, för det är ju så mörkt...
Kramar
Vad trist att du mår så gumman.... Jag vet precis hur det känns. Det ända man kan göra i det läget är att bara försöka "vara" och ta bort alla måsten!
Det är långt till jul så oroa dig inte för det nu!
Ha en fortsatt mysig kväll! Vi ses imorgon!
Hälsa Micke!
Kram
Massor av kramar till dig. Oj vad jag önskar jag kunde skicka en stege eller hiss till dig så att du kommer upp fort ur det hålet. Men ibland måste man nog bara ta sig igenom det jobbiga låta ledsamheten få lov att vara lessen och låta sig känna sorg över en förlust eller sorg över något som inte är som man vill. Vissa saker kan man inte göra något åt och då är det helt enkelt mänskligt att känna sig låg över de sakerna. Och november är en ingen glad månad!
Mitt lekmannaråd till dig är att du ska låta dig vara låg ett tag men ta dig igenom det och låt det inte vara för länge. Om det varar för länge så måste man få hjälp....kanske kan vi binda ett snöre runt dig och dra dig upp ur det där hålet! :-).
Personligen vill jag gärna se din näsa ovanför hålet snart :-). Kramar igen! Tänker på dig och bryr mig trots att vi aldrig möts!
Det låter tungt att känna så där. Sen det där med julen...ta det lugnt för den kommer ändå. Vet själv inte hur det kommer att fungera i år då det har hänt en del saker sen förra året. Men på något vis ska vi få till det. Känner lite oro inför helgen men det är bara för att jag schåsar upp den så....ska inte göra det i år.
Hoppas det lättar för dig snart och du får känna dig både piggare och gladare.
Kramen
Hoppas att du tar dej upp. Gör du det inte själv inom rimlig tid så ta hjälp av någon klok person. Man har inget för att försöka vara "duktig" och klara allt, inklusive julstök och annat som har med andras förväntningar att göra.
Säger hon som har trillat dit år efter år - men börjat träna mej på att byta strategier.
Jag har som tur är inget emot själva årstiden. Nu när snön har kommit känns det lättare än när det bara är mörkt och grått.
Kramar!
November verkar vara just en sådan månad när saker och ting kommer ifatt en... Samtidigt ska jobbet skötas och livet levas. Då är det inte så konstigt att det känns tungt.
Helt säkert vet jag att det kommer att kännas bättre så småningom.
Ta hand om dig!
Kram
KRAMAR!!!
Hoppas att du hittar ditt "ljus" i mörkret snart!
Ta hand om dig!!
Jenny: jag får försöka ta ett litet steg i taget och släppa alla måsten som hänger över mig.
Det är väl inte hela världen att jag inte kan se ut genom de smutsiga fönstren...
Micke hälsar.
Tina: tack snälla rara du för din fina ord.
Jag har inte trillat riktigt så lång ner än, det vet jag.
Men jag vill inte ju inte kännas så här.
Tycker det är så tråkigt...
Jag hoppas att det vänder snart, att jag vaknar en dag och känner att det inte är lika jobbigt att gå upp.
Många kramar!
Gunnel: jag har redan släppt tanken på julen, den kommer ju ändå.
Sen får jag vara tydlig mot mig själv med vad jag vill och orkar.
Har tagit ledigt vid jul så då får jag några dagars vila.
Ingela: just nu är det ni som hjälper mig och peppar mig och det räcker långt, väldigt långt.
Jag får väl stå ut med mig själv bara.
Och jag skulle önska att vi fick lite snö, det blir ljusare och finare.
Mossfolk: klart att det kommer att bli bättre, det är ju bara det att jag är otålig och vill att det blir så nu :)
Jag tänder så många ljus varje kväll för att jaga undan mörkret lite.
Kram
Dakota: tack för din omtanke.
Kram
Men tös lilla...*kramar om*
Skicka en kommentar