Det finns stunder i livet då jag mår extra bra. De där alldeles speciella guldkornen.
Idag hade jag en sådan stund. Vid havet.
Inget annat spelade någon roll.
Lika fort kan jag trilla ner igen. Utan någon speciell anledning så börjar tankarna att fara omkring.
Funderar.
söndag, oktober 19, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Precis så är det för det mesta för mig med.
*kram*
Ellis: de där svängningarna är inte alltid så kul.
Kram
Känner igen mig i dina ord....
Kramar till dig.
Londongirl: det är ju vardagen men ibland blir den så påtaglig...
Kramar till dig med!
Så vackra bilder, och vad somrigt det faktiskt fortfarande ser ut.
Ibland saknar jag havet, och närheten till havet, enormt mkt. Det är en underbar plats att fundera vid.
Glömde att skriva att jag tycker jättemycket om bilderna....havet är så vackert förstås. Och får...jag tycker det är så mysigt med får i landskapsbilden!!!
Jag har lärt mig att klippa får en gång. (lite kuriosa om Londongirl. ;-)
Annika: när jag stod där och tittade på havet så kändes det som en evighet sedan jag badade och det är ändå bara lite drygt två månader.
Havet har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Londongirl: åh jag skulle också vilja lära mig att klippa får.
Jag tycker det är helt underbara djur!
Och där gick de fritt och mådde hur gott som helst :)
Åh, vilka härliga bilder :)
Det är underbart att vara på stranden och vid havet!
Försök att tänk på alla positiva minnen från i somras nu när det är mörkt och trist där ute.... :)
Kram
Jenny: Det är livsbejakande för mig att vara vid havet. Det är det bästa jag vet och det vet ju du redan :)
Jag måste snart tillbaka.
Kramar
Instämmer med alla föregående talare, speciellt det där med fåren!
Var är detta nånstans?
Då är det tur att vi, precis som du sa, har nära till allt det där som man mår så bra av! =0)
Elisabet: det är vid Kämpinge, alldeles vis Bärnstensmuseet.
Helt sagolik plats.
Hedgren: ja det är en lyx man ska vara rädd om!
Skicka en kommentar