Tröst.

Jag försöker hålla mig upprätt efter ännu en vaken natt. Tror att jag ska stupa... Det vet jag att jag inte gör, det bara känns så. Tror jag.

Det är en välsignad tur att Ebba vaknar med ett leende - ALLTID! Fast man är trött som en gnu och känner sig gråtfärdig så ligger hon där och ler i sin säng, varje morgon.
Det är en gåva men jag vet inte vem hon fått det ifrån. Hoppas hon inte slarvar bort den egenskapen, då när hon blir tonåring eller så :)