.jpg)
Jag är rädd för mörker.
Jag är rädd för spindlar. Och för fåglar.
Men mest av allt är jag rädd för att inte räcka till. Att inte vara tillräckligt bra.
Som mamma...
lördag, december 11, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mej:
På sängbordet:
ELDVITTNET
av Lars Kepler
-
-
-
-
Herrmode: En Spegel av Dagens Sverige1 vecka sedan
-
Hemma helg med barn och hundar4 månader sedan
-
-
Kära jobbdagbok (61)2 år sedan
-
I skidspåret5 år sedan
-
Sovande blogg8 år sedan
-
Välkomna till9 år sedan
-
-
-
-
-
-
Stängt11 år sedan
-
Gamla bloggen11 år sedan
-
uppdatera!12 år sedan
-
-
-
Hejdå kära mamas!12 år sedan
-
-
-
-
-
-
4 kommentarer:
Å, älskade Linda, det är det MINSTA du behöver vara orolig för!
När jag som 18-åring fick mitt första barn, då sa mamma .."ja, men tänk på alla unga mammor runt om i världen, lång yngre än dig, det blir bra människor av deras barn också!"
Så är det ju.
Vad kan vara viktigare för Ebba än att ha föräldrar som älskar henne?
Ingenting.
Alltså är du VÄRLDSBÄST för Ebba.
Så det så.
Ps. Man kan vara världsbäst som mamma även om man ibland önskar ungarna dit pepparn växer.
Det gjorde jag flera gånger när flickorna var i tonåren och var uppnosiga och tyckte att föräldrarna var några slags underliga monster från anno dazumal.
Dom verkar ha överlevt det också ,-)
Du är bra. Mer än tillräckligt bra! :)
Kram!
Elisabet och Anna:
TACK!
Skicka en kommentar