Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Inga bakterier. Inte på någon av oss. Dvs: virus...
Åh, vad jag hatar det ordet! Då finns det ju ingen hjälp att få, hur jävla ont det än gör. Min hals är som ett öppet sår och jag kan inte äta utan att tårarna kommer.
Nu är jag belagd med talförbud (jo, det kommer säkert att funka jättebra...) och om det inte blir bättre om en vecka så ska jag komma tillbaka och lämna blodprov och påbörja en utredning.
Om en vecka, då har jag haft den här skiten i en hel månad.
onsdag, januari 26, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tycker att du ganska ögonblickligen ska skaffa dig en s.k "second opinion" om vad detta är för något. Att gå en hel månad med ett virus som ger den här sortens effekter måste man ju ta på mera allvar än vad man verkar göra där du bor.
Jag som bor i Frankrike hade för länge sedan blivit utredd och åtgärdad. Bli det du också, lid inte mer. Hade du inte svåra blåsor i munnen tidigare också? Hitta kompletterande doktor!! Och lycka till.
Monet: det här var second opinion på sätt och vis. Jag var på koll den 13 januari och nu tyckte jag att det var dags igen och fick då träffa en annan läkare.
Mina blåsor är tyvärr inte historia, de är högst aktiva fortfarande men bara några få åt gången.
Tack för ditt engagemang!
Vet inte om det är något som skulle kunna vara aktuellt för dig, men en gång för flera år sedan när jag hade vrååååålont i halsen och inte kunde svälja utan att gråta, så skrev en läkare ut något jag skulle gurgla med. Som en slags smärtlindrande sak. Det funkade jättebra.
Kolla upp det!
Kraaam!
Ulrika: jag fick sånt där utskrivet och har gurglat några gånger ikväll och tycker att det är vidrigt! Det känns som om blåsorna i munnen ska explodera :(
Fy så jag gnäller...
Det går väl över någon gång, hoppas jag.
Kram
Å din stackare.
Jag hade inte blåsor, så det gick nog bättre för mig att använda det. Förmig hjälpte det, det gav en stunds lindring från det onda.
Skicka en kommentar