Livstecken

Jag är här.
Jag har inga men efter jordbävningen, men jag är trött. Jättetrött.
Men det beror på något helt annat.
Om man sover lite drygt en timme en natt så blir det gärna lite sömnigt några dagar efter.

Ikväll har i alla fall Jenny varit här och hållit mig vaken sällskap.
Och vi hade massor att ta igen, mycket prat.
Så nu är jag hes som en kråka...


Svar på föregående inlägg om jordbävningen:
- jag hörde inga ljud mer än husets knak och jämmer, men sängen hoppade märkbart och jag fick hålla mig i madrassen...
- Selma tyckte att det var obehagligt
- nu efteråt när jag har facit i hand och det inte var värre så är det lite spännande att ha varit med om det
- men aldrig i livet att jag vill vara med om någon värre omskakning