Jag är döpt.
Jag är konfirmerad. (min konfirmationspräst var alldeles underbar!)
Jag är gift.
Jag har döpt mitt barn. (prästen var en annan, men fullkomligt ljuvlig även han!)
I Svenska Kyrkan.
Jag tror på något. Jag ber när jag känner stor oro inför något. Då kan jag ibland få dåligt samvete för att jag bara gör det då. Ber alltså.
Jag har säkert läst Barnens Bibel hundra gånger under min uppväxt. Sant!
Jag har sjungit i flera olika kyrkokörer.
Men jag vet inte om jag ser mig som troende, egentligen.
Kristen, ja. Men det är ju mer ett begrepp idag.
Men ända sedan jag var liten har jag läst "Gud som haver" vid läggdags.
Nu läser vi den för Ebba.
Ebba får tro på precis vad hon vill, men det får vi ta i ett annat inlägg.
onsdag, november 24, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, nu är jag ju varken gift eller har barn, men för övrigt hade jag kunnat skriva precis det där. Väldigt mycket inklusive det dåliga samvetet över att bara ta till bönen när det "krisar" (och då brukar jag klämma in ett tack för något bra, mest för att kompensera :)
Mossfolk: skönt att vara i gott sällskap :)
Skicka en kommentar