Packade ner ungen i vagnen och drog iväg på byn. Solsken varvat med moln och blåst. Snoriga näsor. Rosiga kinder.
Ungen min vill inte äta och hon krymper. Jag blev nästan av med henne i termobyxorna. Det hon går ner går jag upp. Mångdubbelt. Det har blivit en del tröstätande under den här sjukdomsperiodenoändligheten.
1 kommentar:
När hon är lite på det viset, då är hon "ungen". Fy på sig, mamma ,-)
Skicka en kommentar