.jpg)
Nu har jag gjort så igen. Susat runt bland bloggar och läst, fnissat och hummat.
Och så kommer jag på att jag inte lämnar något avtryck.
Förlåt, jag vet inte vad det är med mig.
Nu går jag på möte i alla fall, får väl se om jag kan lämna något avtryck där.
måndag, januari 26, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
You may be excused... Ibland tar det en himla tid att stanna upp och skriva...
Här kommer ett litet avtryck från mig :-)
Välkommen i gänget, så har jag gjort i flera veckor känns det som...*skäms*
Ibland känns det ju som om alla redan har sagt allt och då känns det bara dumt att säga samma sak .., så känner jag det ofta.
Jag kan inte blogga från jobbet och det kan så många andra .., att när jag väl är hemma och sitter och surfar runt, då är femton kommentarer hos någon och jag är sist i kön och tycker som dom andra .-)
Fast du lämnade ett avtryck hos mig vilket uppskattades.
Blev så fascinerad av bebisnedräknaren på din sida :)
Bloggblad: ja visst tar det sådan tid... :)
Kamilla: haha! Tack vännen :)
Milda: fast du är så flitig här tycker jag!
Elisabet: jo, precis så kan det också vara, men jag får ändå lite dåligt samvete, som om jag bara norpar en kaka vid fikabordet och drar...
Jag vet inte om jag kan/får blogga från jobb, men nog kan jag smygläsa lite då och då :)
Christina: det var så mycket som fascinerade mig hos dig så jag kommer gärna tillbaka :)
Det är ju helt OK. man behöver ju inte alltid kommentera heller...Helt OK!!!
Jag smyger också runt och bara läser vissa dagar. Ibland för att det är som Elisabet skriver; allt är sagt, ibland för att jag inte hittar rätt ord.
Men visst är det trevligt att få några ord i kommentarsrutan.
Ja, det där har man ju märkt. Hm, hm!
Vi är nog många som gör så...
Det vore väl bra om någon kunde komma på nåt bra man kan skriva då, för det är precis som Elisabet skriver att man inte har så mycket att tillföra när många redan kommenterat.
Precis sådär brukar jag också göra. Oftare på vissa bloggar än på andra har jag märkt. Kanske speciellt de som alltid har många kommentarer... Och sedan efteråt kommer tanken om att "jag borde ju..." Följt av ett "äsch, det får bli nästa gång" ;)
Men LindaLotta då!
Här kommer i varje fall ett avtryck från mig! :)
Kram!
Annika: man jag vill ju egentligen men så bara susar jag vidare...
Humlan: man blir ju så glad över att någon bemödar sig! Jätteglad blir jag i alla fall!
Bert: jag skäms.... Förlåt mig!
Panter: vi får klura ut något bra, en liten vink liksom :)
Mossfolk: det är jätteskönt att jag inte är ensam om fenomenet men jag märker inte att ni bara smyger, ni är alltid så vänliga!
Anna: usch ja, det är illa av mig... :)
Kram på dig!
Inte behöver du skämmas för min skull. Jag vet ju att du är hos mig och kikar, även om du inte tror att du syns.
;-)
Skicka en kommentar