fredag, december 08, 2006

Mitt i natten...
Allt har gått bra idag, det blev en fin stund vid morfars gravsättning.
En liten urna... det var allt som fanns kvar av morfar, rent fysiskt.
Men jag är så övertygad om att han har koll på oss, nu när har han vilat upp sig lite efter sin långa sjukdom.
Visst finns du här, runt omkring oss?

Mamma läste en vacker vers, kyrkklockorna ringde och vi läste Välsignelsen. Det blåste hårt från Östersjön och ögonen tårades...
När vi satte oss i bilen efteråt kom de första regndropparna.

Livet går vidare och förnyas hela tiden.
I onsdags, den 6 december, fick vi en ny familjemedlem. Min kusin blev pappa till en jättefin pojke.
Min mormor har blivit Gammelfarmor...

8 kommentarer:

Anonym sa...

Stort grattis till Din kusin!!

Anonym sa...

Så godt å høre at det var en fin stund. Grattis også til nytt familiemedlem. Kram

Bloggblad sa...

Det var nog bra att gravsättningen kom så pass snabbt efteråt, när mina föräldrar dog tog det ett par månader mellan begravning och gravsättning och det var jobbigt att få alla känslor upprivna och akuta igen när det värsta hade hunnit lägga sig.
Jag minns chocken när jag såg urnan... min pappa... allt som var kvar... hemskt.

Linda sa...

Det var, precis som du Bloggblad skriver, skönt att det blev klart redan nu. Snart är det ju jul och då vill man slippa förknippa julen med morfars bortgång. Även om det kommer att bli väldigt konstigt att han inte är med.
Det finns en fördel att det är så varmt... Annars hade vi fått vänta till våren.

Anonym sa...

Livets båda sidor i samma inlägg.

Kram, vännen!

Linda sa...

Ellis: ja, och det är ju så det är... Kramar

Anonym sa...

En går ut och en kommer in. När det blir så ... då brukar jag nästan känna att det är den som gått ut som kommer tillbaka..

Linda sa...

Gunnel: så har jag också tänkt, eftersom det hänt flera gånger i vår familj.