Ögonblick.

De mikrosekunderna när man känner samhörighet med en annan människa.
När man kommer nära.
Då när man öppnar sig för någon annan.

Plötsligt blir det så mycket lättare att förstå.
Och den flamsiga jargongen som man annars har, får ett djup.
Och samhörigheten är ett faktum.

De ögonblicken är få, men oerhört värdefulla.
Idag var jag med om ett sådant.

Lyckligt lottad.

Vi har fantastiska vänner!


- Postat från min iphone.

Ögonblick.

När Ebba har vällingmyst med sin pappa i soffan så sträcker hon armarna mot mig och pussar sin pappa godnatt.
När jag bär upp henne till hennes rum så säger hon pappa...
När jag lägger henne i sängen säger hon pappa igen. Och sen Ba och pekar på sig själv. Sen säger hon mamma.
Då säger jag att vi är en familj. Att mamma och pappa älskar Ebba.
Mmmm, säger den lilla och sträcker upp sin handflata mot mig. Jag pussar den och då säger hon tack.

Min finaste lilla...

Just där och då...