Fråga:

Jag undrar var hon har tagit vägen, hon som hann med en hel del tidigare.
Hon som putsade fönsterna när vårsolen kom.
Hon som hade kli i fingrarna av att få komma igång med rabatterna.
Hon som vårstädade både inne och ute.
Hon som gick långa promenader.
Hon som tränade.

Nu hostar och snorar jag bara. Hela tiden.
Samtidigt vet jag att det kunde varit så otroligt mycket värre, men just nu spelar det ingen roll. Just nu är det jag som efterlyser mig själv.

Medalj?!

Igår:
Morgonsaga, frukost, lego, utomhuslek, lunch, vila, docklek, matlagningslek, lego, fika, rita, soffmys.
Idag:
Morgonsaga, frukost, lego, bad, lego, lunch, vila. Hittills.
Och så har jag dammat, dammsugit, tvättat två maskiner tvätt, bäddat, vädrat.

Nu:
Trött.

Och ungen har världens äckligaste slemhosta. På natten.

Lång natts färd mot dag...

Liten Ebba ville inte riktigt komma till ro igår kväll. I två timmar småpratade och sjöng hon, men sen övergick det till gråt och ibland hjärtskärande skrik.
Vi försökte med allt vi kunde komma på. Alvedon*. Ny blöja. Välling. Ny pyjamas. Ny kudde.
Hon somnade en liten stund vid 01-tiden efter ca 40 "Trollmor" men vaknade storgråtande efter trekvart.
När klockan var strax efter 02 landade vi alla tre i vår säng och två av medlemmarna somnade ganska omgående.
Inte jag.
Jag kunde inte komma till ro. Dels pga min rygg som gör det snart omöjligt att hitta en bekväm ställning och dels av en liten kropp med ovanligt rörliga armar och ben.
När morgonen kom trodde jag knappt att det var sant...

Men idag har jag gjort följande:
- ätit frukost med Ebba
- bilresa till Lund och lämna Ebba till mamma
- träning samt avslappningsövningar och påföljande dusch
- lutfisk (äntligen!!!) hos mamma
- ananaspaj och glass
- en och en halv timmes promenad med mamma och Ebba
- kaffe och saffransbullar och pepparkakor
- soffläge drygt trekvart
- hemfärd

Just nu duschar Ebba och jag har ett huvud som bankar å det j-vligaste.
Det ska bli gudomligt att krypa ner mellan lakanen.

Det finns nätter och det finns dagar. Det här var två av dem.


* det kan ev vara en kindtand på gång. Tand nr 17 i så fall. Vi får väl se.

Dubbeltjopp!

Känner att jag inte hunnit med de senaste dagarna och ändå har jag inte gjort något speciellt.
Jobbat.
Ätit.
Sovit.
Tja, det där vanliga.
Två träningspass.
Skulle egentligen vilja klämma in ett tredje, men se det hinns inte med den här veckan.

Imorgon kommer goda vänner, redan på eftermiddagen, lördagen är vikt åt lite stadsvandring (aka shopping) med mamma och på söndag är det ett par pappor som ska firas.

Och så var det måndag igen. Tur att jag är ledig då :)
Precis som imorgon. Ah, älska lediga fredagar!

Tjopp!

Och så försvann en dag rakt ut i luften.
Ibland hinner man absolut ingenting.
Mer än att jobba.
Och träna.
Och duscha finaste lillflickan.
Och pussa på densamma.
Och nu kallar min kudde...

Svåra val...

Funderar över kvällens övningar.
Micke och Ebba ska åka och handla, kvar hemma blir jag och då står valet mellan gräsklippning och ett ton stryktvätt.

Efterdyningar...

Efter en härlig tisdag som följdes upp av en minst lika härlig onsdag, hos goda vänner alldeles vid havet, så ligger vår lilla nu och feberyrar.
Över 40 grader i natt och till slut landade vi alla tre i samma säng och sov feberdrömmar...
Vi tror att det är en tand på gång, men vem kan veta när det gäller de små?
Förra gången fick hon också en febertopp, innan dess kom dem upp i princip klanderfritt.
Vi får väl avvakta och se, så mycket annat finns inte att göra.
Det som är extra jobbigt är att se hur hon envist kniper ihop munnen när vi försöker ge henne mat. När man som vi, är vana vid att det knappt finns någon botten i det lilla livet och att hon glatt smaskar i sig det man bjuder på, då kniper det extra i ens hjärta.
Inte ens glass vill hon ha...

Vi lite större varelser tvättar några maskiner tvätt, skriver inköpslista, dammar en fönsterkarm eller två [aka djurkyrkogård] och vattnar blommor.
Ute är det stekhett.