Idag är det sista dagen som allt är som vanligt här hemma på tre månader.
Imorgon blir allt annorlunda. Bron som förbinder oss med samhället ska rivas och kvar bli en slemmig å...
Vi kommer inte att kunna ta oss varken på ena eller andra hållet med vår bil. Gå kan vi, det finns en smal skranglig bro som funkar än.
Det är en massa saker som ska fungera under tiden de bygger en ny bro till oss.
Posten. Tidningen. Soporna. Glassbilen (jag vet, det låter inte klokt men det var grannar som tog upp det som ett problem). Olycka. Brand.
Allt är ordnat så gott det går.
Bakom ån är det uppsatt brevlådor och soptunnor, vi får parkera hos fåren och en brandbil står redan uppställd hos grannen. Den ska stå här under hela byggtiden.
Skillnaden är att vi får gå lite längre och det har ingen dött av.
Det här kommer att bli bra!