Fredag?

Såg som hastigast i länklistan till vänster att Elisabet redan lagt in fredagsfönstret. Jaja, tänkte jag, hon har väl fullt upp imorgon.
Tills jag insåg att det är fredag. I alla fall en liten stund till.

Jag har noll koll.

Boken

Boken, den till vänster som jag läser nu, 14 år till salu, den är fruktansvärd från första sidan...
Oerhört läsvärd.

Ny dag, nya tag.

Just nu, precis just nu, känns det som att vi kommer att fixa kvällens kolik-attack utan några större svårigheter.
Jag njuter just nu.
Ebba också :) Vår fina tjej!

BVC

• 55,5 cm
• 4060 gram
• fixerar blicken
• rör armar och ben lika mycket på båda sidorna
• följer en leksak med blicken

So far so good.





Och så nådastöten... K O L I K
Och jag vill bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet.

Hurra!

Grattis mormor, vi kommer snart och sjunger för dig!

Ja, just det ja!

Åh, nu kom jag på att jag har några paket att slå in.
Någon fyller år imorgon.

Hittills.

Det blev en promenad med en miljon millimetrar. Och bonden kör fram och tillbaka med skördetröskan här utanför.
Det kan gå livat till på landet ibland!

Söndag.

På tv cyklas den sista etappen i Frankrike. Äntligen. Fast idag glider dem mest omkring och dricker champagne.
Ebba sover.
Ebbas mormor donar i köket och jag tror att jag lägger mig på sängen med en bok.

Det här med generationsboende tål att tänkas på...
:)

Ibland...

Vissa dagar är längre än andra. Och när Ebba har extra ont i magen känns dagen evighetslång. Just nu har hon fått lite ro. Tänk om jag skulle se till att få det också...

Dagens Ebba.

Nybadad.
Det är ju fredag!

Konsten att somna till Gasolin...

Jag sjunger och dansar med Kim Larsen och Ebba sover...

Avkoppling á la BettanHus

En lång eftermiddag och kväll tillbringas hos mamma.
Jag lyckas till och med slumra en stund i hennes säng på eftermiddagen.
Vi får nybakad rulltårta, middag bestående av fläskfilé med god vitlöksost och ris, melon till efterrätt och mer rulltårta. Jag äter som aldrig förr och är avslappnad som en jäsande deg...

Ebbabus äter, fiser och bajsar. Och mormors köksbord får agera skötbord. Det blir hur bra som helst!
Det är en bra dag som går mot sitt slut.

Igår.

Igår var vi hos Ebbas morfar och Boel. Ebba sov hela eftermiddagen ute under tak och förmodligen är det något med havsluften. (eller tången...)
Vi gick en lång promenad på kvällen och hämtade jättegod mat.
Det blev en jättehärlig dag och vi var så nöjda när vi åkte hem.

Ebbas mamma för 33 år sedan.

Ny vecka.

Måndag, en ny vecka tydligen och jag fyller tre veckor senare i natt.
Ligger och funderar på om jag är hungrig, eller om det är en fis jag har på tvären.
Här blir man så uppskattad om man rapar eller fiser så det är väl bara att släppa alla hämningar.

I morse när jag åt frukost så kom den där håriga saken gående i sängen och så stannade hon till och nosade på mitt huvud... Jag låg helt stilla och vet ni - då slickade hon mig tre gånger på håret!!
Det kittlade lite. Sen gick hon och jag kunde mumsa vidare i lugn och ro.
Vi är nog kompisar nu, Selman och jag.

Så där ja!

Nu har Ebba skrikit lite i sin fasters öra :)

Status.

Idag har vi sovit, ätit, badat, bajsat, sovit, ätit, rapat och fisit.
Ja, som vilken annan dag som helst.

Plast.

Igår var vi inne om på IKEA, i ungefär 20 minuter.
Det var de längsta minuterna i mitt liv. Men vi klarade det. Från att ha levt i sin egen lilla bubbla några veckor så var det ett gigantiskt kliv. Men nu är det gjort! Och vi har fyllt på med plastad frotté...

Sen fick vi vila ut hos Ebbas mormor. Och nybakat och middag fick vi också.

Dagens...

Nog är det ett litet snett leende?

Idag blir det ett ärende och sen åker vi till mormor, vi måste ju se något annat än de här fyra väggarna.

Ni ser att det snart är en 4-kilos bebis, va?

Selman

I natt när jag skulle släppa in Selma så kom den lilla damen med världens minsta mus i munnen. Eller om det var en minisork.
Oavsett vilket så ville hon ta den med sig in, men se det ville inte jag.

Då satte hon sig tillrätta utanför dörren och käkade upp tingesten och sen fick jag ju kapitulera och släppa in henne.

Hon segrade, hon fick den med sig in...

Min mamma.

Igår kom hon, hon som är min mamma.
Och som vi pratade och vände ut och in på alla konstiga funderingar och tankar som snurrar i skallen efter två veckor utan ordentlig sömn.
Sen stannade hon hela natten och tog hand om Ebba.

Jag och Micke fick sova. Flera timmar i streck, i flera omgångar.
Idag är jag en ny människa!
Tänk vilken tur att min mamma är just min.
Och att man aldrig blir för gammal för att vara liten...

Surr i skallen...

Idag fick mormor tar barnvagnsturen.
Vad jag har gjort?

Inte en aning.

Första.

Första promenaden med barnvagnen. Och hela vägen höll jag Micke i handen.

Varför?

Har länge tänkt på fenomenet men inte kommit mig för att få det på pränt.
Nu så!
Alla de där skorna man kan se på motorvägar och andra större vägar. Hur hamnar de där? Och varför? Någon måste ju sakna dem.

I Malmö vid Nöjesteatern, finns ett par skor upphängda ovanför gatan. Högt upp i luften finns det en gammaldags lampa som hänger mellan husen, där hänger ett par skor.
Hur har de hamnat där?

Poff - borta!

All ork jag kände efter en bra natt är som bortblåst.
Nu känner jag bara enorm trötthet. Är det samma dag som i morse?

Igår

Gårdagens bästa:

- bvc-besök, med beröm godkänt
- Ebba hade gått upp i vikt, hon väger mer än när hon föddes
- vågen i väntrummet visade på 1 kg mindre än den dagen jag blev inskriven hos min barnmorska i december...
- sov en timme i Mickes famn i soffan på kvällen
- Ebba och jag fick en hel natt utan magknip, gallskrik och tårar

Gårdagens sämsta:

- en huvudvärk som antog formen av en blyhjälm...
- Ernst utan skor

Gårdagens tankar:

- de fanns hos och med Lena

Nattlig logik?

Ännu en natt med en otröstlig Ebba, gallskrik och diarré.
Då slog det mig, så där kvart över två på natten, att hon kan vara överkänslig mot laktos.
Jag älskar mjölk och har bäljat i mig de senaste kvällarna.
Det är ju bara på nätterna som hon är så förtvivlad...

Det är med stor sorg jag inser att det kanske är jag som har bidragit till hennes lidande och det är med stor sorg jag säger adjö till min älskade mjölk på ett tag.

Jag vet av erfarenhet från mödravårdscentralen att ca 30% av alla bebisar är överkänsliga mot laktos de första månaderna i livet, så varför inte? Ingen vet riktigt varför.
Men varför har jag inte tänkt mig för innan???

Nu bär det av mot bvc och första kontrollen, efter det mot Ica och det laktosfria sortimentet - jag litar på att mina kolleger ser till att den hyllan är välfylld!

RÄTTELSE: tyvärr är det inte laktosen som är svår för Ebba, det är mjölkproteinet och det innebär mejerifritt för mig i några månader innan hon har lärt sig bryta ner det. Vilken sorg, men oj vilken lätt uppoffring!

Sömn.

När det är mörkt ute och Ebba skriker för att något är fel så kan man känna sig oerhört maktlös.
Mitt i natten tar fantasin slut och man känner sina egna tårar bränna innanför ögonlocken.
Varför kan jag inte trösta?

När morgonen gryr och man ser de runda kinderna, den lilla munnen och de små ögonlocken på den fina lilla som sover så gott, då känns ens egna tårar långt borta.

Att hon behöver göra av med energi förstår vi alla, men det jag tycker är jobbigt är att hon vill göra det nattetid.

Micke jobbar halva dagar nu och det funkar bra. Det som ger lite grus i maskineriet är min panik över att han inte får sova i fred, men han säger att det är okej. Jag får lita på honom... Det är bara två dagar till, sen har han semester och efter det ytterligare pappadagar.

Perfektion.

Tänk att vi lyckats åstadkomma ett alldeles perfekt öra, med alla kringelikrokar och svängar och böjar...

En vecka.

Igår satte jag mig vid datorn vid ett flertal tillfällen och påbörjade flera inlägg. Allihopa raderades och till slut åkte locket ner och jag struntade i det.

I natt när Ebba inte ville sova så satt jag med henne i min famn åter igen och funderade. På allt som hänt.
På en liten vecka har livet förändrats totalt. Och ändå känns veckan evighetslång när man tänker efter hur mycket som verkligen har hänt.
Förra måndagen var makalös. Jag är fortfarande vilse på dagarna efter den dagen...

Vi har fått världens finaste unge och vi berättar det för henne tusen gånger om dagen, på det ska hon aldrig behöva tveka!

Vi firade förresten med att bada igår!
Det var nog ganska skönt :)

Besök efter besöket.

Sen kom mormor.

Besök.

Nu kommer Ebbas farmor och farfar på besök.
Ebba sover...

Senaste nytt!

Klockan 04.30 var vi med om live-bajsning på skötbordet. Som en fontän ungefär. Och Ebba bara tittade sig omkring.
Lite senare var vi med om första hickan utanför magen, den avlöpte utan problem.


UPPDATERING: hicka nummer två avhjälptes med amning.

Efterkontroll.

Idag var det dags för återbesök på BB för efterkontroll och PKU-test.
Jag har redan upplevt den första riktigt stoltheten - Ebba sade inte ett pip när hon blev stucken! Det är min tös det :)

Och Ebba visade barnmorskan att hon kunde bajsa som en hel karl!

Till Salu.

Svett och tårar den ena dagen för att det inte riktigt vill sig.
Nästa dag är det bombernas glada tid och jag kan knappt röra mig utan att skvätta omkring mig.

Och nä, tydligen kan jag inte prata om något annat just nu.

Vårt underverk.

Dagarna och nätterna flyter ihop. Man vet inte vilken dag det är.
Sömnlösa nätter följs av extremt heta dagar med svettpärlor i pannan när Ebba inte vill amma.
Men glädjen över att se ett par blå ögon studera en är en underbar känsla.

Om två timmar har tre dygn gått sedan Ebba kom till oss.
Nu vet vi vad lycka är.