Ännu en natt med en otröstlig Ebba, gallskrik och diarré.
Då slog det mig, så där kvart över två på natten, att hon kan vara överkänslig mot laktos.
Jag älskar mjölk och har bäljat i mig de senaste kvällarna.
Det är ju bara på nätterna som hon är så förtvivlad...
Det är med stor sorg jag inser att det kanske är jag som har bidragit till hennes lidande och det är med stor sorg jag säger adjö till min älskade mjölk på ett tag.
Jag vet av erfarenhet från mödravårdscentralen att ca 30% av alla bebisar är överkänsliga mot laktos de första månaderna i livet, så varför inte? Ingen vet riktigt varför.
Men varför har jag inte tänkt mig för innan???
Nu bär det av mot bvc och första kontrollen, efter det mot Ica och det laktosfria sortimentet - jag litar på att mina kolleger ser till att den hyllan är välfylld!
RÄTTELSE: tyvärr är det inte laktosen som är svår för Ebba, det är mjölkproteinet och det innebär mejerifritt för mig i några månader innan hon har lärt sig bryta ner det. Vilken sorg, men oj vilken lätt uppoffring!