Jag har den senaste veckorna somnat till den här boken.
Det är fruktansvärt hur man kan tappa sig så och ändå komma tillbaka.
Bra, men helt fel tajming för mig.
Nu blir det ett kärt återseende med Karin Alvtegen.
söndag, september 11, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar