De mikrosekunderna när man känner samhörighet med en annan människa.
När man kommer nära.
Då när man öppnar sig för någon annan.
Plötsligt blir det så mycket lättare att förstå.
Och den flamsiga jargongen som man annars har, får ett djup.
Och samhörigheten är ett faktum.
De ögonblicken är få, men oerhört värdefulla.
Idag var jag med om ett sådant.
onsdag, oktober 12, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
å!
underbart.
Guldögonblick:)
Anna: de är nästan svåra att beskriva, men du förstod nog.
Bettankax: ja! Magiska.
Skicka en kommentar