söndag, augusti 28, 2011

Ebba kan!


Just nu är det inte lätt att heta Ebba och vara två år.
Man kan så mycket men ändå inte tillräckligt.
Gå i trappor är ingen konst.
Trehjulingen far fram som en dans.
Att ta av sig blöjan och sätta sig på pottan är inga problem.
Duka bordet till middagen eller plocka undan efter sig är lätt som en plätt.

Men att hantera alla de där känslorna som hon satt i magen är inte alldeles enkelt.
Dagis har blivit ett orosmoment. Att bli lämnad. Rädslan av att bli bortglömd.
Ikväll har hon frågat mig säkert femtio gånger om jag verkligen måste jobba imorgon. Hon vill så gärna att vi ska vara hemma istället.
"Ebba ledsen. Ebba ont i magen."
Och sen kommer de stora tårarna ur hennes vackra ögon.

Då är det inte alldeles enkelt att vara mamma heller. Då vill jag stoppa världen och lova att hon aldrig mer ska ha ont i magen. Men det kan jag inte.
Ebba har fått samma känslocentrum som jag, det magonda när något inte känns bra.
Min lilla fina. Jag lovar att alltid stå vid din sida.
Alltid.

5 kommentarer:

bettankax sa...

Så fint inlägg och nu har jag en liten tår i ögat.
Lyckost Ebba som har en mamma som ser och kan fatta...KRAMAR

Lena sa...

Det där känner jag igen. Att alltid finnas vid sidan räcker långt, men visst gör det ont.

Elisabet. sa...

Ja, det är hemskt när det blir så där. Usch .., Anders hade en period när det var omöjligt att lämna honom utan tårar ..., och SOM man lider som mamma eller pappa.

Att det sen ofta går över, så snart man lämnat dem, är ju en annan sak.
Det hjälper liksom inte just då.

Inte i det ögonblicket.

LindaLotta sa...

Alla: det är så tungt att se hennes stora oro och höra hennes gråt och hennes klagan över magont.
Känner mig så otillräcklig men vet att det är något de flesta går igenom, men jag vill ju så klart att min egen unge ska slippa.

Och det här är ju bara början...

Jenny sa...

Jag förstår att det är jobbigt både för Ebba och för er som föräldrar.....
Oftas varar dem där tårarna inte så länge och sen har dem hur kul som helst igen.
Men alla barn går igenom detta någon gång. Har sett många barn göra det när jag jobbade på dagis.
Men Ebba har tur som har en sådan underbar mamma och pappa! :)
Stor Kram <3