.jpg)
Jag är så förbannat trött och ledsen.
Jag har en sjukdom som gör att jag går upp i vikt. Jag får större bröst. Jag har jävligt ont.
Jag vill inte ha gratulationer till tillökningen. Tillökningen som inte finns.
Jag är bara tjock.
För en stund sen var det fjärde gången gillt den här veckan.
Det gör så ont i själ och hjärta.
Ännu mer ont gör det när det finns de i ens omgivning som tycker att man ska strunta i de som frågar.
Jag kan inte att strunta i saker som gör ont. Som ett skrubbsår. Som aldrig vill läka.
Fan.
Vi vet ju inte ens om vi kan få fler barn!
onsdag, september 07, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
KRAM <3
Ja, du Linda Jönsson .., vad ska man skriva efter detta?
Jag skickar varma tankar och en lika varm kram!
önskar jag kunde skicka lite varma kramar, du är fin precis som du är!
& sjukdomar är skrutt och skräp!
kram!
Så erbarmligt jobbigt! Stora kramar från en som har liknande erfarenheter
Varm kram till dig Linda o tusen tankar, från en som förstår!
Här kommer STORA kramen.
...men va faen...kan bara säga, Du FÅR vara ledsen...arg, förtvivlad och alltihopa...en STOR medkännande KRAM/eva
Folk är så j-a dumma och okänsliga, man slutar aldrig att förvånas.
Jag grattar ALDRIG till en graviditet innan personen i fråga *sagt* att hon är gravid.
Klart det inte går att bara strunta i det när det gör ont.
Kraaaaaaam!!
Det är inte lätt att strunta i vad folk kläcker ur sig alla gånger. Mår man inte själv bra av situationen så blir det definitivt inte bra av deras kommentarer. Tycker inte att man skall behöva stå och försvara sig VARFÖR.. Du får försöka slå dövörat till...
Det är som jag brukar säga när de påpekar att man gått upp i vikt; tänk så mycket mer att älska utav mig....sänder dig en styrkekram och hoppas att du rent ut sagt kan skita i deras kommentarer...
(tur inte jag har åldern inne för att vara gravid, för då hade de nog tusan sagt det istället för andra dumma sätt att berätta min viktökning)
kram Lena.Månsson
Vad ni är fina allihopa!
Blir så tacksam över att det faktiskt finns de som tar sig tid att skriva en rad eller två när jag grottat ner mig.
Nu när slickat mina sår lite så återkommer jag till samma sak hela tiden - det är inte en enda som har bett om ursäkt för sitt övertramp.
Är inte det märkligt?
Hade jag hamnat i en liknande situation hade jag skämts ögonen ur mig!
Så himla, himla trist. Att lite vanligt hyfs ska vara så svårt.
Kram!
Skicka en kommentar