Dag 05 - Vad är kärlek?

Den omsorg man får när man minst förtjänar den. Det är nog kärlek för mig.
Klyscha?
Spelar inte så stor roll, den stämmer in på mig.

Dag 04 - Det här åt jag idag.

Kanske slinker det ner en chokladbit innan jag kryper ner i sängen...

Ebba till mormor:

- Får jag bada i ditt badkar imorgon?

Så var det klippt.

Jag har blivit luggad.

Om en dryg halvtimme...

... då ryker det.
En del av det.

Dag 03 - Mina föräldrar.

Min mamma heter Elisabeth och min pappa heter Bo. De träffades för många år sedan och min mamma blev yngre för varje gång de sågs... :)
Till slut kom sanningen fram och tänk, det funkade ju ändå!
Mamma var väl 14 och pappa 20.
De hängde på samma dansställe, där mammas mormor och morfar jobbade. De hade stenkoll på sin dotterdotter :)
1973 slog de sina påsar ihop på riktigt och sa ja till varandra i kyrkan. De byggde hus och inledde sin väntan på mig.

Jag har aldrig skämts för mina föräldrar. På riktigt.
De har aldrig varit så där pinsamma som andra kunde tycka om sina föräldrar.
Jag var stolt! Jag ÄR stolt.

Min mamma har som ni vet räddat mig från Södertälje, min pappa har byggt en lekstuga till mig, mamma har lärt mig ta suturer, min pappa har hjälpt mig (och maken) att totalrenovera vårt hus, min mamma har hjälpt mig otaliga gånger att packa och flytta, min pappa har lärt mig att mura, måla och tapetsera, min mamma har lärt mig att sträcka på mig, min pappa har gett mig mitt efternamn som ogift och min mamma har gett mig otaliga smeknamn.
Jag pratar med min mamma nästan varje dag. Med pappa, säkert en gång i veckan.

Min mamma och pappa har inte samma adress numera, men de finns alltid för mig. Alltid.
En sak är säker, Ebba har världens finaste mormor och morfar!
Och jag älskar dem.

Dagens.

Kofta över vit top till blåjeans. Innovativt som bara den. Lite blommor i halsen. På fötterna fjolårets underbara uggs.

Dag 02 - Min första kärlek

Egentligen är det min kärlek till mina föräldrar, men eftersom de redan finns med som en punkt på listan så får jag välja någon annan.

När jag har funderat ett tag så får jag välja det som jag kallar min första ungdomskärlek. Min första riktiga kärlek.
Kär så att det gör ont och som tonåringen är det förfärligt att reda ut sådana känslor.
Han var en av skolans populäraste, en sån som var duktig på det mesta; idrott, musik etc.
Och vi blev ett par.
Hela nian var vi sammansvetsade och var inte i från varandra många minuter. Saken blev enklare av att vi gick i samma klass.
Åh, vad jag var förälskad. Och lycklig. Och så fruktansvärt olycklig. Då när vi ibland var ifrån varandra. Då när jag trodde att han skulle glömma mig...
Men vi hade otroligt roligt också.
Han spelade i ett band och jag fick ibland vara med och doa, vi tränade basket båda två, vi tillbringade ett sportlov i hans familjs stuga någonstans i Småland och vi firade varandras födelsedagar och mycket mer.
Vi bokade en sommarsemester till en grekisk ö tillsammans med min pappa och hans sambo när skolavslutningen i nian närmade sig.

Jag kunde inte vara med på avslutningen. Jag var på ett juniorlagsläger i Södertälje.
Men jag grät mig så fördärvad att min mamma kom och hämtade mig. Ja, ni läste rätt. Min mamma körde 60 mil enkel resa och hämtade sin 16-åring som just då var liten som en 3-åring.

Jag dök upp på avslutningen, lycklig över att få dela dagen med min pojkvän, han verkade dock inte lika lycklig.
På kvällen valde han bort mig med besked. Han kysste en annan...

Jag grät hela sommaren. Prick varje dag.

...

Och den där semesterresan till den grekiska ön. Den ställdes in. Och gjordes om.
Pappa åkte med sin sambo och sen åkte jag med min mamma. När pappa och B skulle åka hem, landade vi på flygplatsen.
Vi hann precis att vinka till varandra.
Vi hade två jättefina veckor. Trots allt.

Ja, så var det.



Idag är vi vänner på Facebook och har uppdaterat oss lite om varandra.
Han jobbar så klart med musik och är en stolt tvåbarnsfar.

Varmt om fötterna.

Liten passar på att prova mina uggs, en gammal och en ny.
Jo, så är det. Idag kom ett paket med nya fina pjuks till mig. Den som Ebban har på sin vänstra fot, förlåt, på sitt vänstra ben...
Ni kan tro att de är underbara!
Och jag är lycklig!

Dag 01 - Om mig:

Jag föddes den 15 april 1976 på Lunds BB.
Det var en torsdag. En skärtorsdag. Kanske hämtades jag på Blåkulla… Vad vet jag?!

Från själva dagen minns jag inget speciellt :), min mamma var dålig och min pappa sprang omkring i kulvertarna med mig för att reda ut ett eventuellt blåsljud på hjärtat.
Det var nog lite traumatiskt för en nybliven pappa att se handfallna sköterskor stå och kladda med ekg-apparaten utan att få rätt på den. Och för att inte tala om hur traumatiskt det måste ha varit för den nyförlösta mamman som blev ensam kvar på rummet.

Nå väl, vi repade oss så småningom och fick komma hem och jag fick mina namn; Linda Charlotte.
Hemma fanns min pappa som väntade på oss flickor.
Jag fick ligga i en grön spjälsäng i ett grönt rum… Och i en blå manchestervagn i jeanstyg av senaste snitt som mamman och pappan stolt promenerade runt med.

Tydligen var jag väldigt snäll. Åt som jag skulle och sov om jag skulle. Tja, ni trodde väl inget annat.
En sak vet jag å det bestämdaste: jag var oerhört efterlängtad!

Vi bodde på den tiden i en liten by och när jag avverkat två olika dagmammor och ett år på förskolan så var det dags för 1:a klass.
Vi var sex små barn som kom till uppropet den dagen. Fyra flickor och två pojkar.
Jag var längst av dem alla, alltid var jag det. Nästan.
Och rosa plastglasögon fick jag så småningom. Och så hade jag igelkottsstubb.

När jag var 9 år flyttade vi till Lund och jag hamnade i en ny klass.
Klassen var hur fin som helst och en jättebra lärare hade vi. Trots det hade jag magknip varje dag och grät floder efter mina föräldrar. Jag vet inte hur många gånger de fick komma och hämta mig... Och krama mig.
Men efter några månader så trillade allt på plats och jag trivdes med livet igen.

Livet har varit snällt mot mig, trots att man kan sucka över saker ibland. Jag har inga smaskigheter att bjuda på eller chocka med. Jag är ganska vanlig, så som folk är mest.
Jag har världens bästa föräldrar som alltid har funnits för mig och gör så än.

Jag lever i en kropp som är längre än normallängden för kvinnor och det har påverkat mig.
Men jag har bollsinne och jag har kunnat njuta av min längd på otaliga basketplaner.

Jag är gift sedan 11 år med Mikael och förra året fick vi vår dotter en varm sommarnatt.


Man kan ju skriva i evigheter, men det här är jag. I stora drag.

?

Hur lyckas man med konststycket att få in nappen inuti örngottet?

Min lilla skrutta som var en bidragande faktor till störd nattsömn... (mannens snarkningar var en annan...)

En lista:

På många ställen hittar jag den, många har kommit en bit på vägen.
Jag börjar på min imorgon. Häng med ni också!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ord är överflödiga..

Check!

Hon bygger torn av klossar alldeles själv nu. Efter middagsvila och tre clementiner har man mycket energi :)

En söndag.

Vi har firat pappor idag.
Och ätit massor av kakor.
Och lekt.

Jag har sovit tokilla natten till idag. Vaknat, somnat om, vaknat, somnat om... De stunder jag har sovit har jag gjort det så hårt att skallen har dundrat hela dagen, mer eller mindre.
Nu känner jag mig ganska färdig för idag.
Trött och småfrusen.

Regn är urtrist väderlek!

Matt...

Igår var vi inne i en leksaksaffär av modell gigantisk.
Hur ska man kunna välja?
Och hur ska jag kunna värja mig från all plast?

Och hur många miljoner måste jag vinna?

Världens finaste!

Tänk att hon finns hos oss. Världens finaste.
Idag har hon målat med tuschpennor och ätit gräddbulle och kycklingfajitas.
Dagen avslutades med ett bad.
Hon sjöng under tiden.

Idol

Vi har haft fin-fina vänner på besök ikväll och Ebba föll pladask för den numera stora tjejen i sällskapet.
Åhhhh, hon fick ju spela på både telefonen och datorn.
Ebba var inte många millimetrar ifrån henne.

Halv elva hade vi en tjej som fick välling och somnade strax därefter.
Hon har varit som en ängel hela kvällen.
Som vanligt!

Det är ju fredag!

Bok, soffa och en godisbit.
Mmm, en eftermiddag helt i min smak!

Kolon:

Fråga: tror ni att det tar lite tid att natta ett barn som tog sovmorgon* i morse?
Svar: ja.




* jag råkade tydligen ringa och väcka dem i "morse", då strax efter tio....