Det är nu man måste börja tänka sig för...

När vi körde hem från dagis igår så utspelades följande i bilen:

E: Ebba cykla nu.
LL: klart du ska få cykla, men först ska vi äta.
E: Nej! Ebba cykla nu!
LL: Nä, först middag och sen lovar jag att du får cykla.
E: Nej!! Ebba cykla nu!!

Tystnad.

E: Ebba arg. (håller händerna för ansiktet)
LL: ojdå, det var inte bra.
E: Ebba arg, mamma in.
LL: ska mamma gå in?
E: ja. Ebba arg!
LL: ska du sitta kvar här i bilen då?
E: ja, Ebba arg!! (håller händerna för ansiktet)

Jag går in och Ebba sitter kvar i bilen i säkert 7-8 minuter.

Senare i soffan på kvällen utspelades följande:

E: mamma hem nu.
LL: ska mamma gå hem?
E: ja.
LL: men bor inte mamma här?
E: nä.
LL: nähä. Var bor mamma då?
E: mormor.
LL: bor mamma hos mormor?
E: ja.
LL: var bor mormor då?
E: här.
(Ridå) och det är här jag kläcker ur mig: är du full?? Och skrattar.
E: mamma full.

När jag idag berättar ovanstående för en kollega, tillika Ebbas gudfar, sammanfattar han det hela: Fint, då berättar Ebba på dagis idag att mamma var full igår så hon fick sitta kvar i bilen….