Man kan ju undra vad man tänkte på när man bestämde sig för att försöka få barn.
All denna oro. Och flickebarnet är bara drygt två år.
Ikväll har hon klagat över magont och vridit sig i plågor. Velat sova men inte kommit till ro. Feber.
Sen blev hon sugen på en macka och blev nästan som vanligt igen för en stund.
Jag undrar hur det blir den dagen då jag verkligen har något att oroa mig för. På riktigt.
måndag, november 07, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ledsen att behöva säga det,, men vänta bara, det kommer mer! Gud ja,,,,du vet, små barn små bekymmer, stora barn,,,,,,,,och sen har vi jävligt stora barn.
Men du kommer fixa det galant Linda, det är jag övertygad om <3
Jag är benägen att hålla med Kamilla ,-)
Kamilla: det är precis det jag menar. Jag har ju bara skrapat lite på ytan...
Men tack för att du tror på mig :)
Elisabet: jag veeet :)
Skicka en kommentar