Bubblande glädje i mammahjärtat!

Det får man när man hämtar på dagis och personalen säger med eftertryck:
"Nu är äntligen gamla härliga Ebba tillbaka igen! Nu känner vi igen henne."

Ikväll somnar jag gott.

Tiden. Eller livet.

Häromdagen pratade vi frisyrer på jobb.
Första gången jag träffade min man så hade han långt hår och förskräckligt ovårdad skäggväxt. Några dagar senare förvandlades han till en ny man, håret klipptes kort och skägget rakades av. Det var till hans 25-års dag.
Nästa år fyller han 40...

Och för en stund sen kom jag på att vi bott här i vårt hus i precis 10 år.

Tidigare ikväll fick jag en kommentar på facebook från en gammal kompis, det är säkert 20 år sedan vi sågs senast. Hon tyckte att jag såg precis likadan ut nu som då! Jojo. Så nu kryper jag till kojs och jobbar på skönhetssömnen.

Status:

Ett gnälligt och febrigt barn.
Och jag håller på att bli knäpp.

Efterrätt.....

Härligheten!

Uppladdning

Har precis målat naglarna och tänker slänga mig på soffan (fortfarande i den gamla äckliga) och läsa, alternativt slumra lite. Men natten har varit underbar sömnmässigt (10 timmars oavbruten sömn!!!) så det är inte säkert jag somnar. Resten av familjen håller på i skrivande stund att bädda ner sig på övervåningen.
I alla fall, där på soffan tänker jag ladda inför kvällen, sushifrossa med vänner och förmodligen lite melodifestival på det.
Mmm, det kan nog bli en bra kväll!

Det ska börjas i tid :)

Det här med att säga mamma...

Ännu en dag.

Om jag skulle jobbat idag hade jag vabbat.
En styck ynklig Ebba är inte i form.
Fast jag blir inte klok på vad det är som är galet. Yttepyttelite feber och så den där hostan förstås. God aptit. Glad. Gnällig. Charmig.
Nästan som vanligt, med andra ord.
I alla fall, jag har ju gått ner i tid och jobbar ju bara 80% vilket innebär att vi har lediga fredagar, jag och Ebban. Men vi har egentligen inte haft någon mysfredag än. Det har ju varit sjukdomar till höger och vänster.
Nu sover den lilla middag och jag tänker slänga mig på soffan (den gamla och äckliga...) och blunda jag med, natten har varit allt annat än angenäm.

Nä, det gick inte.

De ringde från dagis så nu är Ebba hemma med sin pappa. Och jag tycker att det är tråkigt med feber och sjukdomar.

Ny dag.

Sista arbetsdagen den här veckan. Undrar om dagis kommer att ringa... Om inte så slår vi rekord!

Ute är det jättevackert och jättekallt. Men nu vill jag ha vårsol och värme.

Kärlek och omtanke!

Efter mitt gnäll om otrevligt vardagsrum, omysighet och längtan efter våra nya möbler så får jag först ett underbart telefonsamtal från landet Halland i förmiddags och lite senare får jag ett mail med alldeles fantastiska terapibilder. Det finns människor och så finns det Elisabettor! Aj lav jo!

Status:

Hämtade en lite varm och sovande unge på dagis. Nu, tre tallrikar champinjonsoppa och en knäckemacka senare, är hon lite piggare. Nu håller vi tummarna för att vi klarar ännu en vecka utan sjukdom. Det skulle bli två i rad i så fall. Det är rekord det här året.

Uppdatering: ny etikett borde kanske vara "matglad"... :)

:(

Soffan dröjer en vecka till och bordet som jag suktade efter har försvunnit från cybervärlden.
Jag vill gå i ide nu.
Sursock.

Retur

Snart dags att ratta hemåt. Det snöar fortfarande, men nu bör de väl ha hunnit få bort vraken från i morse?!
Sparrissoppa till lunch och champinjonsoppa ikväll, jag lär väl springa på toa hela natten :)

Händelserik morgon.

Snön vräker ner igen. Visst, det är vecka 8 som innebär sportlov i Skåne men nu tycker jag att det räcker...
Normalt tar det mig 10 minuter att köra till jobbet, idag tog det drygt 40. Fyra trafikolyckor och folk som kör som om det inte fanns några trafikregler. Det är tydligen helt okej att köra i väggrenen när det är stillastående kö i de två vanliga körfälten på motorvägen...?!
Bilen framför mig for helt plötsligt ut på åkern - det var verkligen snorhalt!
Nu sitter jag inomhus i alla fall och hoppas att man och barn halkat in på jobb respektive dagis. Dags att ta tag i den här dagen.

Ångest light.

Vi lever i ett hem som känns allt annat än mysigt och hemtrevligt. En äcklig matta, en fruktansvärd soffa och en gigantisk teve. Mysfaktorn är noll!
Jag känner mig bara otrevlig till mods när jag ser mig omkring. Jag vill ha de nya möblerna nu!

Okej, jag kan vänta tills imorgon.

Efter middagen.

Hon vill allra helst rita med den pennan jag håller i...

Efterrätt!

När man har ätit två stora portioner med laxpasta så får man en minimagnum till efterrätt. Behöver jag berätta att Liten gillar det?

Bara den sura kvar...