måndag, september 06, 2010

En enda röra...

Skräckblandad förtjusning.
Oro.
Fjärilar i magen.
Glädje.
Saknad.
Sorg.
Ofattbart.
Konstigt.
Annorlunda.
Roligt.
Spännande.

Ja, det kan ju bli precis hur bra som helst, det här. Eller inte.
Men jag är ju varken den första eller sista människan som kommer tillbaka till jobbet efter föräldraledighet så jag kan ju bara gå och lägga mig nu.

John Blund, komsi komsi...

6 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Jag vet hur det är!! Jag hade värsta ångesten för två år sen. Nu är jag inne i allt och dottern äldre. Samtidigt är ju in man hemma med henne :)

Elisabet. sa...

Ja, jag ska helt ärligt säga att hade jag fått välja fritt, så hade jag varit hemma i flera år med småttingarna.

Men man vänjer sig ju ... och som sagt, du har ju Micke hemma, det måste ju vara hundra gånger enklare än att lämna bort dem till dagmamma eller på dagis?

Hur länge blir han hemma?

Jenny sa...

Du ska se att det kommer att gå hur bra som helst idag när du kommer tillbaka till jobbet :)
Ha en bra dag vännen!
Kram

Annika sa...

Nu är det redan en bra bit in på tisdagen, och du har börjat.
Jag förstår hur du känner dig...
Men tror att det går jättefint.
Kram!!

Monica sa...

Lite känns det också som att jobben ändrar sig inte speciellt mycket och inte människorna heller:-) även om vi pratar om den fantastiska utvecklingen som sker hela tiden men när det gäller jobbet, det man är utbildad, för så kommer man snabbt in i det igen, nästan för fort. Så den största förändringen är ju att ha fått barn och att det nu är ett annat och rikare liv. Lycka till med allt!

Linda sa...

Trillingnöten: min man är ju också hemma med Ebban, men det är mest konstigt att gå till jobb och lämna de skönsovande hemma :)

ELisabet: jag vet faktiskt inte... Jag både vill och inte vill. Jag tror att det här blir alldeles perfekt för mig, att jobba 60%.
Så här kommer vi att ha det fram till årsskiftet i första hand. Sen får vi de :)

Jenny: det gick ju bra, men jag tillförde inte ett dugg... Men det blir nya tag imorgon. Tror jag... :)

Annika: när du tittade in hade jag kafferast och en timme kvar att jobba. Det gick bra att fika, det kan jag :)
resten kommer nog så småningom.
Kram

Monica: Tack så mycket! Fast i det här fallet är det en hel del som har ändrats, men jag fattar precis vad du menar.
Jag har blivit så mycket rikare på det här året.