Åh vad jag är trött på den. Hostan från hell.
Ebba har hostat i tre månader. Drygt. Nu tror jag att det inte kan bli värre. Googlar på lunginflammation. Inser att hon är under behandling redan, även om diagnosen var öroninflammation.
Min älskade unge, jag vill så gärna att du ska få må bra...
Självklart är jag väl medveten om att det kunde varit tusenfalt värre, men just nu är vi mitt i detta och med alla sönderhostade nätter så är det lätt att få darr på läppen.
Ikväll har hon fått i sig en ytte-pytte bit blodkorv och några rårörda lingon. Och hon smaskade när hon åt!
Och precis just nu har hon duschat klart på ovanvåningen. Nu ska ungen bli frisk!
onsdag, mars 23, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår precis, stackars liten!!! Känner med er. Det är sååå jobbigt när man inte kan hjälpa och bara måste lyssna på denna otäcka hosta.
Önskar verkligen att ni blir friska NU! :-)
KRAMAR!! Smasket gillar vi:)
Jobbigt jobbigt, jag vet. För jag kommer aldrig att skönmåla småbarnsåren när de hostade och spydde om nätterna så att vi till slut trodde att det skulle fortsätta så hela livet.
Kattalena: hostan är verkligen otäck. Den plågar kanske mig mer, vad vet jag...
Ebba hostar tappert vidare, men idag är hon mycket bättre!
Tack för omtanken.
Bettankax: KRAM
Bloggblad: nä sjukdomsbiten hade jag klarat mig alldeles utmärkt utan. Och magknipet hon hade som bebis.
Men det goda överväger ju som tur är, så att man orkar och står ut.
Skicka en kommentar