söndag, september 07, 2008

Stolt och lite mallig...



Lite mallig är jag allt...
Jag mäter midjemåttet istället för att väga mig. Dels har jag ingen våg och dels så är det en annan känsla att se hur måttbandet blir för stort. Och nu har det gått en vecka sedan monstret flyttade hem till oss. Idag blev det en mil på 31 minuter!

12 kommentarer:

Lena sa...

Det märks att du ha elitbakgrund. Vilken satsning! Lätt avis och imponerad.

Bloggblad sa...

Mitt måttband är nog töjbart... det drar ihop sig i samma takt som fläsket... tror jag, för det är samma siffror fast jag gått ner nästan 5 kg.

Anonym sa...

Jag vet att du har så mycket envishet (läs jäklaranamma), mäkta imponerad men inte förvånad...är jag! :)

Linda sa...

Panter: åh du är ju söt, men den elitbakgrunden är preskriberad nu tror jag. Envisheten däremot sitter kvar :)

Bloggblad: men om du gått ner 5 kg så har det hänt något någonstans på kroppen - du får mäta vidare :)

Bettankax: håll tummarna för att det där jäklarnammat sitter kvar ett bra tag.

Tankevågor sa...

Åh vad duktig du är! Heja heja tjejen!
:-)

Annela sa...

Grattis!! Visst är det roligt när man ser resultat. Heja på!!

Linda sa...

Londongirl: åh vad jag blir glad när ni peppar mig, det behöver jag!

Annela: ja det är verkligen häftigt, fast jag tror att det blir trögare nästa vecka. Första veckan är alltid lättast.

Anonym sa...

Men HEJA dig, vad du är duktig!!

Ojoj.
Jag får väl ta och... damma av min mojäng... kanske. :)
Hittills har den mest varit bra att hänga ifrån sig saker på. Ähum.
Och slå tårna i. Kan man skrika midjan smalare, tro? ;)

Mildamakter sa...

WOW!!!
Du har ju en superkondis. Jag överlevde med nöd och näppe 5 min på ett liknande monster, och då lovade jag mig att aldrig ställa mig där igen. Tala om att ha karaktär ;o)
Förståndigt att använda måttband, det ljuger inte lika mycket som vad vågen gör.
Hurra för dig!

Linda sa...

Ellis: det är inte så att cykeln hoppar på dig när du går förbi, för att påminna dig om sin existens?
:)

Milda: de första fem minuterna är svinjobbiga, sen kommer jag in i en jämn andning och ibland känns det som om jag kan fortsätta i all oändlighet.

Oooo, det där lät ju bra :)

Anonym sa...

Wow, jag blir verkligen imponerad!
Det är bara att kämpa på :-)
Ha en fortsatt härlig dag!
Kram

Linda sa...

Jenny: :D