måndag, september 01, 2008
Vad har jag gett mig in på? Frivilligt...
Den är här nu.
Efter en minut har mina ben förvandlats till överkokt spaghetti.
Ingenstans stod det att man skulle ta det lugnt.
Jag dör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Dö inte...det är ju kalas på lördag! ;)
Bettnkax: ja och då ska alla gäster få fem minuter på vidundret - annars får man ingen mat.
Pilutta dig :)
Å. Det där påminner mig om... men det får jag skriva om imorrn.
Nu är'e natter.
Fy så min snart-hela-kroppen-spärr värker. Grinig blir man. Å så spindlar på det(skickade dagens andra spindel till spindehimlen nyss).
(Hm. Fast jag tror inte spindlar kommer till himlen. Inte en till en spindelhimmel. Snarare nedåt...)
Ellis: nu blir jag nyfiken!
Jag är helt slut fortfarande... Hur ska detta sluta?
Undras om jag kommer ur sängen imorgon... :)
Men, vad är det du skaffat? En crosstrainer?
Å, stackare! Har du gjort detta frivilligt ...?
Det kunde du väl begripa på förhand...tööööööös ;O)
Panter: Orbitrek heter den där apparaten... Suck.
Och den väntar på mig där hemma.
Elisabet: ja men kan du förstå, alldeles frivilligt. Jag måste haft en mental kollaps den dagen jag beställde den...
Milda: du kunde väl varnat mig?!
Skämt åsido, jag kommer att bli en superkvinna :)
men tänk... jag har ett liknande redskap här nu, jag ställde in den i rummet och har väntat och väntat... men inget händer ju!
Jag har fortfarande inte blitt nån superkvinna!
:)
Vaddå "kommer att bli en superkvinna"???
Det är du ju redan tös! ;O)
Men det är rätt kul va?? jag har aldrig provar, men skulle gärna göra det. Jag förstår att man är helt död efter ett pass.
Jag måste ta mig till gymmet!!!!
Fast. ja, det där är din egen förstår jag...Ah, even better :-))
Har du kunnat röra dig idag?! Träna nu inte för mycket såhär i början :-)
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Kramisar
Ellis: vi kan bli superkvinnor tillsammans, utan maskiner. Vi är ju bra som vi är, egentligen :)
Milda: åh gulliga Du!
Kram
Annika: här behövs inga långa pass för att jag ska vara nära att avlida.
Igår = 1 minut
Idag = 10 minuter
Det går framåt, men benen känns inte som mina egna längre :)
Jenny: *fniss*
Det var bara en minut igår :)
Idag har jag kämpat i 10 minuter.
Saknar de mig på jobb imorgon så är det för att jag inte kommer ur sängen :)
Kämpa på vännen :-) Jag tror du klarar att stiga ur sängen imorgon utan några större problem.
Nu är det snart dags att nanna kudden.
Sov gott och hälsa Micke!
Kram
Skicka en kommentar