Ute faller stora ulltussar igen. Rakt ner. Stillsamt men ymningt.
I morse snöade det från höger när jag drog upp rullgardinen i Ebbas rum. Rakt i sidled!
Vi har varit och storhandlat, E och jag. På hemvägen somnade en av oss i bilen. Det var inte jag.
Nu är kyl och frys välfyllda och veckans matsedel är spikad. Skönt.
En ny vecka väntar. Om några dagar är det dags för 8-månaders kontroll. 8 månader! Hallå, stanna!! Var tar dagarna vägen???
Min stora, fina... Min lilla!
måndag, februari 22, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Stillsamma ulltussar är underbart.
Tänk vad märkligt, när man går hem från jobbet för att vara föräldraledig, så tycker man att ett år hemma är jääääättelänge. Snipp snapp snut så är året slut...
Härligt låter det i mina öron. men vilken vinter ni har!!
Otroligt.
Att tiden går är jag den första att skriva under på!
Kram!!
Moster Mjölgumpa: precis så! När jag gick hem i somras så fattade jag inte hur jag skulle få dagarna till att gå...
Nu vet jag inte hur jag ska hinna jobba. Fast det är inte förrän i september, men det känns som om vi rusar dit :(
Annika: det är fint med snö, det är inte det jag menar. Men i över tre månader? I Skåne?
Och tiden ja, den vill jag stanna!
Kram
Skicka en kommentar