Trotsiga töser.

På radio har man hört om det, på tv likaså - det stora ovädret.
I förmiddags sken solen, jo den var där bakom någonstans och snön gnistrade så där vackert. Vi byltade på oss och begav oss ut, Ebba och jag.
Jag hade gett mycket för att byta plats med henne - Ishavet måste ha flyttat under natten eftersom vindarna därifrån piskade i mitt ansikte.
Med all charm som det innebär att bo på landet och en grusväg kommer det en stor portion omak. Det är snö precis överallt eftersom vägen inte plogas av någon annan än en bonde, när andan faller på.



Jag puttade, drog, slet och ryckte i vagnen.. Jodå, efter en dryg kvart kom vi ut på en annan grusväg och ur den höga snön. Här var det plogat och marken var alldeles slät och GLASHAL!
Jag vet inte hur många gånger jag höll på att dratta på ändan, men jag klarade det. Med ishavsvinden piskande i mitt ansikte.
Jag mötte en människa, två rådjur, en hästtransport och en traktor.
Ebba sov.
Och jag har nog fått inflammation i min stortå-led :(

Men ut kom vi och en massa frisk luft fick vi. Fast duschen efteråt var nog skönast.
Och nu, i skrivande stund, kommer de första snöflingorna. Från alla håll.