%20(2).jpg)
Var på Ica idag och stod snällt i kö med Ebba i kundvagnen när jag ser en hand peta på Ebbas kind.
Bakom mig står en kvinna och ler mot Ebba och säger att "hon är ju för söt".
Jo, det tycker jag också, men måste du peta på henne?
I tre minuter stod jag ut, sen ställde jag mig i vägen för jag klarade inte av att säga till henne på ett snällt sätt, jag hade nog släppt både en och två grodor...
Vem bestämde att det är okej att peta bebisar i ansiktet?
När slutar man med det?
Jag går ju inte fram till en okänd människa och petar på den bara för att jag tycker att vederbörande är söt.
tisdag, maj 04, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag förstår precis och håller med dig. Jag snackar ju gärna med bebisar och "håller på"...men jag skulle aldrig klappa o nypa kinder hej vilt.
Man hade väl blivit betraktad som galen om man fäste en dekal på bebisen, "RÖR INTE MIN BEBIS". Men visst skulle man vilja ibland?
Jag kommer ihåg när mina bröder var bebisar, tvillingar. Alla skulle röra dem, kommentera dem etc----
Min mamma hade två röda hjärtan som dinglade från vagnens sufflet. På härtan stod det "rör mig inte". Vet inte om det hjälpte?
Men, jag minns ju det där med att alla skulle fram när K var bebis också. Ideligen.
Och visst är det jobbigt.
Jag förstår dig, Lindalotta!!
Bettankax: men det är ju så konstigt för man gör ju inte så på vuxna människor. Undras om hon har en magnet i kinderna...
Annika: vilken bra grej, av din mamma. Och med tvillingar är det så klart ännu roligare - FYRA kinder att nypa i...
Det är skillnad på folk och folk, men totalt okända människor har inte på min unges kinder att göra :(
Slutgnällt!
:)
Nu minns jag de där hjärtana... det är ju ett vänligt sätt att säga ifrån innan...
Men nog tycker jag att du ska våga - åtminstone fråga om hon petar på söta vuxna karlar också.
Jag minns en främmande tant som la sig i hur jag hade klätt min förstfödda, att mössan gick för högt upp och att hon var för bar om tinningarna... så ledsen jag blev!
Bloggblad: jag blir nog bättre på det där, att säga ifrån. När Ebban låg i liggvagnen så kunde man "stänga" in henne lite mer, i en sittvagn, eller som i det här fallet, en kundvagn, så blir hon mer tillgänglig. Tror dem tydligen.
Tänk vad kommentarer kan såra, jag blir ledsen när folk säger att E är tjock...
Ja du LindaLotta, här är en som säkert hade pillrat henne på kinden ...
Nu får jag tänka mig för. för - för mig - är det ingen sak alls .., jag tar ju på människor kors och tvärs.
Aj,aj.
Nu stiger blodtrycket här. Hur kan någon säga att din bebis är tjock? Hon är en baby! Fifasen vad irro jag blir på folk. Ebba är skitfin, och låt ingen annan säga något elakt, be dem dra dit pepparn växer. Och att peta på henne, oj, oj, jag hade slagit bort handen direkt! Hårt! Och satt ett pekfinger i tantens ansikte och sagt att så där gör man inte. Jag skulle inte ta hänsyn till ett puckos känslor, inte ens om det är en "snäll" tant. Nä, fräs ifrån, du, om du kan, det har du all rätt till.
Elisabet: om du hade gjort så på Ebba hade jag inte tänkt något, vi känner ju varandra. Men när vilt främmande gör så...
Men sen är vi så olika, du är ju så naturlig i ditt sätt! Jag menar det positivt! Sen är det skillnad på hur gamla barnen är, större barn kan ju själva inbjuda till det.
Ändra nu inte på dig för att jag skrev så här :)
KRAM
Matilda: underbara Du! Tack snälla för din kommentar!
Åh, jag behöver nog lite råg i ryggen, förstår inte, men jag tycker att jag blivit mesig med tiden...
Jag ska minsann spotta upp mig!
Stor kram till dig!
Om de säger att hon är tjock kan man ju fråga om de säger så till tjocka vuxna också.
MEN- jag tror det är en gammal kvarleva från när "tjocka" barn ansågs vara välmående.
Till nästa barn är du nog inte så känslig. Mitt andra barn var bautatjock - hade viktstapel och vägde 12 kg vid 7 månaders ålder, jag fick många kommentarer som jag inte brydde mig ett dugg om. Men hade det varit första.... Det var ändå tur att det var amning han blev tjock av, så det försvann sen när han kunde gå.
Bloggblad: jag tror som du, egentligen, men när man hör det fem gånger på lika många minuter så kan inte hjärnan koppla av längre.
Men jag fattar och jag tror egentligen att det är precis så de menar, att hon ser välmående och frisk ut. Men ändå liksom...
Skicka en kommentar