Idag har vi haft premiär igen.
Jag och Ebba har tagit en sväng med bilen, själva.
Vi passade på att hälsa på min fina Jenny som åter igen hade fina presenter till Ebba. Vi har fått så mycket fint av Jenny, blommor i flera omgångar och jättefina kläder!
Vi fikade (hembakat av värdinnan, så klart) och Ebba fyrade av det ena leendet efter det andra.
Men sen blev hon så trött så hon somnade mitt i maten... Eller på maten :)
Det blev lite oreda med maten idag men hon verkar inte lida. Hon sover som en stock just nu och om en timme får hon sista målet och sen säger vi godnatt!
tisdag, augusti 25, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Titta då .., så bra det går!
Ååååå, Lindalotta .., vad det värmer hjärtat!
Det där med mattider .., inte är det så noga inte .., hon blir stor och stark ändå.
När jag hade min Maria liten, smygbörjade jag med fruktsaft någon vecka innan man skulle.
Just som jag satt och matade henne, kom distrikssköterskan på besök och jag slängde burken i panik och tog av Maria haklappen .. ja, som om jag nu hade gjort nånting brottsligt.
När jag berättade det här för min rationella mamma, gapskrattade hon och sa ..."Eliza .., det är du som bestämmer över ditt barn .., det är du som är mamma .. tror du människor förr i tiden gick efter klocka och veckodag när viss mat skulle serveras och titta, vi har klarat oss galant!"
Man gör som man vill.
Man gör så att det funkar för en själv och ens ättelägg.
Och jag säger det igen: du är BÄSTA mamman för Ebba! Heja dig!
Stor - stor kram från sydost.
Om några dagar blir jag Lunda-bo. Och hoppas att ni har lust att ses en liten stund, **när det passar er, förstås**. :)
Massa massa kramar!
Det var så kul att ha er här! :) Och allt gick hur bra som helst!
Lilla Ebba är bara såå ljuvlig och hon bjöd verkligen på många underbara leenden igår :)
Jag och Ebba "pratade" även med varandra och vi förstår varandra utan några som helst problem...hihi :)
Många kramar till er båda!
Elisabet: du är världens gulligaste!!
Tusen tack för alla fina ord.
Det är egentligen så självklart att det blir svårt.
Din mamma var klok, hon.
Många, många kramar!
Ellis: det ska vi väl kunna ordna, vi får väl se hur vi kan få till det.
Kram
Jenny: jag hörde nog hur ni viskade när jag var i köket :)
Tack för att du är precis som du är!
Kram
Skicka en kommentar