.jpg)
Ebba har pratat* så mycket i falsett under morgonen att stämbanden numera verkar ge upp. Hon är hes!
* och med pratat menar jag: skrikit av glädje och upphetsning när hon tar sig fram med gåstolen. En kökshandduk kan frambringa de mest fantastiska toner ur en liten bebiskropp!
Sömnen styr mer av ämnesomsättningen än du tror
10 timmar sedan
7 kommentarer:
,-)
Det mest oväntade kan bli till den alla största glädje.
Jag minns när min systers barnbarn fick broderade näsdukar i julklapp, ja, hon var väl kanske sju år?
Åååå, sicken lycka!
Elisabet: haha, ja det var som i julas när papper och band var det roligaste - inte innehållet i paketerna :)
Tänk vilken frihetskänsla det måste vara att kunna ta sig fram .
Lena: ja verkligen! Hon tränar hårt på att få upp rumpan så att hon kan krypa men hon är inte riktigt där än, så gåstolen är nog en dröm :)
Vad härligt det låter.
Jag kommer ihåg de där glädjeskriken...
ÅÅÅÅÅÅ vad roligt det var!!
Ebbungen är verkligen i sin allra gulligaste bebisålder nu!
Annika: på lite avstånd kan de vara gulliga, när man har henne i famnen så kan det göra förfärligt ont i öronen...
Men man smälter för henne ändå :)
Hon verkar alldeles snackig den där lilla damen. Hon kommer säkert att hålla låda hela skoltiden igenom :)
Skicka en kommentar