%20(2).jpg)
Det blir inget gjort idag heller, jag fattar inte vad det är för koma vi hamnat i.
Jag ska ta mig själv i kragen och köra iväg till träningen om en dryg timme, sen blir det tvagning och lite tv-tittande innan sängen kallar.
Imorgon ska shoppingbörsen och Bettankax rastas.
Det börjar närma sig arbetsdags med stora steg och det vore ju trevligt om undertecknad hade några paltor att dra på sig när det väl är tid för att stämpla in. Bara för den sakens skull så hittar jag väl inget...
Förresten har Liten blivit lite större. Sedan i lördags är det roligare att gå än att krypa.
måndag, augusti 09, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
ligger på laddning:)
Bettankax: good!
Samma koma här, eländigt tråkigt är det.
Lena: det finns gånger man önskar sig lata dagar utan vettigt innehåll, men jag vet inte om man vet vad man önskar sig då :)
Nu säger jag som alla sagt till mig under mina hysteriska röjardagar: Man måste inte göra nåt alls.
Jätteroligt att få åka och shoppa kläder till jobb. Blir nog väldigt annorlunda att återgå till jobbet med en liten som ska lämnas och hämtas. Jag klarade det inte (fast jag ska inte skrämma dig, jag var rätt lat!) utan var hemma i fyra år. Tills nr 2 var 2 år.
Jag jobbade en förmiddag i veckan när Cecilia var ett år - och det var värsta bastun bara att komma iväg...
Helt ärligt tycker jag att det är omänskligt att man ska lämna bort det bästa man har, just när dom är i den åldern som Ebba nu befinner sig i!
Anders grät från det man satte honom i bilen, tills jag hade lämnat honom hos dagmamman Vega.
Å, jag led alla helvetets kval!
När jag en dag kom dit tidigare än väntat, såg jag henne sitta på en stol vid köksbordet och Anders sov så gott mot hennes bröst.
Jag kom att ÄLSKA henne!
Men ååå, så jag önskade att jag hade fått vara hemma själv med honom!
Bloggblad: jag tror att dte kommer att bli tufft den dagen vi ska lämna Ebba... Det blir hennes pappa som får ta inskolningen, förmodligen. Men vi är ju inte där ännu, det är inte förrän till våren.
Elisabet: usch och fy... Jag vet inte om jag klarar det där...
Eller jo, det kommer jag så klart att göra, men det låter så hemskt!
Men som sagt, Ebba ska vara hemma ett halvår till, med sin pappa och mig.
Skicka en kommentar