Kvart över sju-halv åtta varje morgon vaknar en liten solstråle i sängen som står bredvid min.
En liten tjej som har så otroligt mycket att berätta och hon gör det med ett leende på läpparna.
Efter en lång natts tystnad så brukar det ta ca 20 minuter, ibland en halvtimme, innan hon har hunnit med att berätta allt hon ska.
Och hon har så bråttom så hon får hicka nästan varje morgon.
Min fina tös!
torsdag, oktober 29, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Härligt! Hon är lika snacksalig som sin mamma och en och annan bloggfaster eller hur? ;-)
Underbara känslor man får vara med om som mamma :)
och på tal om snacksalighet...ärvs i rakt nedstigande led ;):)
Gulligt!
O, jag minns att mornarna var extra soliga med K också!! SÅ himla gulligt!
KUl att den lilla är snacksalig också :-)
Kram!!
Londongirl: jag förstår inte hur man ska få en syl i vädret i framtiden.... :)
Bettankax: mmm, hon är charmig!
Men både du och jag har ju vårt kvar, vem har hon fått sitt av??
Annika: varken Micke eller jag har något speciellt soligt morgonhumör så det är underbart att hon är så här. Jag hoppas det håller i sig!
Kram
Hon berättar väl om sina drömmar och om hur hon tänkt lägga upp dagen...
När jag hade varit hundvakt åt brorsans hund en hel vecka, ställde sig hundkräket och PRATADE med brorsan när han äntligen kom. Det lät precis som människoprat... som om han skvallrade om vad vi hade gjort.
Bloggblad: haha! Hade du uppfört dig väl? Annars var det väl det som det skulle skvallras om :)
Vilken härlig hund!
Vilket underbart sätt att börja dagen på!
Skicka en kommentar