Tomheten är enorm emellanåt.Ibland hör jag henne.
Flera gånger har jag sett henne vid altandörren.
Men igår begravde vi henne. Vi tittade på henne innan och stoppade med hennes gosedjur, och hon var så fin! Som alltid.
Fotot är ett av de sista som togs och jag är glad att Selma och Ebba finns på samma bild. Snälla Selma lät Ebba klappa henne och spann under tiden...
Saknaden är stor och det gör så ont. Men när vi tittar på foto från i våras så får vi bekräftat att vi gjorde rätt. Rätt mot Selma.
Det är ju den frågan som maler om och om igen. Var det rätt beslut? Gjorde vi rätt?
Det var det. Det kan vi vara säkra på.
Tiden stannar inte för att vi sörjer en saknad familjemedlem. Det kommer nya dagar och utanför fönstret så är det alldeles vitt, precis som det ska vara runt jul.
I pulkabacken börjar det bli gott om barn och pulkor. Och termosar med varm choklad.
Men oavsett hur många nya dagar som kommer, så glömmer vi aldrig vår fina lilla Selma. Aldrig.
Och tack alla ni underbara medmänniskor för era fina hälsningar. Kram till er alla.
Idag har någon begravt sin mamma och sagt farväl. Det går inte att jämföra och mitt inlägg kan upplevas som trivialt. Må så vara.
Det är olika slags sorg. Mina tankar har stundom varit hos er i Ljungby.
13 kommentarer:
Klart ni aldrig, aldrig någonsin glömmer henne! Jag har tre katter i katthimlen och ibland tycker jag mig se dem ute på ön....
Vilken fin bild på de söta flickorna!!
KRAMAR till gulletöserna!
Vilken underbar bild på Selma och Ebba!
Er sorg är inte alls trivial, inte på något sätt. Bara annorlunda.
Vi vet alla hur älskad Selma var, det är helt naturligt att sörja.
Många många kramar till er!
Sorg över att en älskad familjemedlem inte längre finns, katt eller människa, sorg är sorg, saknaden och tomrummet finns där i vilket fall som helst. Ingen sorg är mindre värd...
Kram från qi
Qi skrev precis det jag tänkte, att ingen sorg är mindre värd. Klart att ni aldrig glömmer Selma! Men så skönt att känna att ni tagit rätt beslut och så skönt att hon fick leva ett långt bra liv hos er. Vi begravde min morfar idag, och då tänkte jag just på det där med ett rikt liv. Det finns väl egentligen inget som vi mer kan önska någon. Vare sig det är en katt eller en morfar eller en mamma.
Kram!!!
Kramar!
Ni gjorde rätt. Det är ett ansvar, ett tungt sådant, vi tar när vi tar hand om en katt eller annat djur. Sorgen är glädjens pris. Håller med ovanstående. Ingen sorg är mer värd en annan. Man glömmer aldrig en älskad vän, man lär sig leva med saknaden. Massor av kramar.
När det är dags för ett djur så känner man det.
Som jag ser det så är det den sista väntjänsten man ger en kär vän och livskamrat -att den slipper lida mer.
Det är klart ni gjorde rätt, hur ont det än gör.
Vilket underbart foto på Selma och Ebba!
Jag blir så rörd när jag läser ditt inlägg....tårarna rinner och mina tankar går till er vännen! Jag vet hur älskad Selma var och självklart kommer ni aldrig att glömma henne.
Många kramar
Klart ni inte glömmer! Sorg och saknad har många skepnader och ska inte ställas mot varandra.
Bilden är jättefin, jag förstår att du är glad att ni har den.
Kramar!
Sorg är alltid sorg och väcker tankar på livets förgänglighet.
För mig kom det så himla nära nyss - satt och pratade och skojade med min arbetskamrat, åkte hem... och sen krockade hon på den vägen ett par timmar senare - och igår dog hon.
Jag är både chockad över att hon inte finns, tänker på hennes sambo och alla skolbarn, och omskakad över hur nära det plötsligt kom... kunde ha varit jag.
Så är det ju LindaLotta.
Och man kan aldrig jämföra sorg .., vilken som är värre.
Alla sörjer olika.
En liten hamster som dör kan bli till samma bedrövelse som en människa, så är det ju.
Och självklart gjorde ni rätt mot Selma!
Man ska inte dra sig för att låta ett djur sluta leva, när dom inte mår bra - vad blir det för ett liv -?
Stor kram! / E.
Å va vemodigt!
Fina Selma!Klokt av er att fatta beslut,det är svårt.
Kram gamlan K
Skicka en kommentar