Åh vad det sticker i mammahjärtat när den feberheta dottern sträcker armarna efter sin pappa...
Jag vet att det kan vara tvärtom också. Jag vet att hon somnade gott hos mig igår. Flera gånger. Jag vet att man blir lite yr när man har skyhög feber... :)
Oavsett vilket - jag önskar att min lilla får vakna feberfri imorgon. Och slippa den där slemmiga hostan som gör så att hon nästan kräks.
Hur jag mår? Det är av underordnad betydelse.
lördag, januari 29, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag minns när anders var bara några veckor och grät hysteriskt och exet tog honom i famnen och den lille gossen tystnade direkt ....
Jag kände det precis som du ,-)
Usch, krya på er vännen!! Kram
Elisabet: åh, man känner sig kapad vid fotknölarna...
Det är tvärtom en annan gång.
Jenny: vete katten om vi varit så här risiga innan, alla på en gång.
Kram
Krya på er!!! Tycker att det är hög tid för det nu...
Skicka en kommentar