.jpg)
Ser ni att bebisen där till höger har vuxit?
Det gör min mage också...
Snart, snart, snart är vi halvvägs.
onsdag, januari 28, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mej:
På sängbordet:
ELDVITTNET
av Lars Kepler
-
-
-
-
-
Hemma helg med barn och hundar6 månader sedan
-
-
Kära jobbdagbok (46)5 år sedan
-
I skidspåret5 år sedan
-
Sovande blogg9 år sedan
-
Och i morrn9 år sedan
-
-
-
-
-
-
Stängt11 år sedan
-
Gamla bloggen12 år sedan
-
uppdatera!12 år sedan
-
-
-
Hejdå kära mamas!12 år sedan
-
-
-
-
-
-
13 kommentarer:
Du...jag blir nästan lite avundsjuk. För just den där känslan att veta och känna ett annat lite liv inom sig...ja det är oslagbart.
Jag håller med Gunnel.
Vilken k ä n s l a!
Gunnel: du är väl för söt :)
Du har ju haft flera stycken :)
Elisabet: ja du har ju också haft flera stycken, ni vet hur det känns :)
men hallå!! Jag vet hur det känns att ha DIG i MIN mage. Det kallar jag oslagbart! :)
Mina konstiga känslor i magen brukar röra sig om gaser :-))! Men jag förstår att det måste kännas härligt!
Jag såg bilder från en väns första UL för några dagar sedan och var alldeles fascinerad över hur tydligt det syntes och att det redan var en riktig liten bebis. Underbart är ett passande ord :)
Ja, jag har också sett att bilden blivit större. Men att det redan är halvvägs? Ja, snart, alltså. Det har gått så fort!
Ja, det är verkligen speciellt...och det är så kul när det verkligen börjar synas och man inte bara ser tjock ut...
Jag mådde jättebra runt v.20 minns jag.
Hoppas du gör det också!
UNDERBART!!!!! En liten bild kanske?? :)
Hälsar hon som också vill ha en liten bebis i magen en vacker dag!!!! Stor kram!
Härligt! :o)
Bettankax: Jag vet ju... det är helt ofattbart att vänta barnbarn. Och mycket roligare när man bara får det gôttiga och slipper vara uppe om nätterna.... fast vårt barnbarn sover betydligt bättre och spyr mindre än mina egna, och är så gott som aldrig sjuk. (Och det tackar jag Gud för varje dag!)
Bloggblad: Ja det ska bli så roligt! Jag "tittar till" ditt gulliga barnbarn och vet att hon kan sjunga både det ena och andra!;)
Det är så underbart det där att det faktiskt finns ett litet liv där inne....minns det så väl.
:-)
Skicka en kommentar