tisdag, januari 06, 2009

Varför och Därför.

Jag har mått konstigt, mycket konstigt i snart en vecka. Nästan hela det nya året faktiskt.
Känslorna har suttit utanpå och i och med det har jag haft jobbiga dagar, rent mentalt.
Jag vill inte gå på jobb och gråta.
Det finns saker som inte går att förklara, men som får mig att må jättedåligt nu. Och tyvärr får det konsekvenser som i sin tur får mig att må ännu sämre.

Jag har konstant ont i magen, inte i magen där Pyret bor, utan i känslomagen, ni vet lite högre upp. Jag gråter. Massor. Fattar inte hur mycket tårar man kan ha.
När någon ber mig förklara, nä jag kan inte...

Ibland tror jag att jag ska gå sönder.

Det är egentligen ingenting jag vill skriva om här, men samtidigt är det en del av mig just nu och jag får väl försöka acceptera att jag inte är mycket roligare nu.

Det är inte medlidande jag är ute efter, absolut inte!
Jag bara hör av mig. Kanske kan det hjälpa mig. Kanske inte.

Samtidigt skäms jag för att beklaga mig.
Det finns så mycket annat man kan vara ledsen för som jag är förskonad ifrån, men som drabbar nära och kära.
Vem är då jag som sitter här och piper?

Men nu är det så här.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Man får vara hur ledsen man vill, det är ingenting att be om ursäkt för.

Kram

Lena sa...

Så är det, men det är jobbigt, det förstår jag. STORA KRAMEN

Anonym sa...

Man ska inte behöva redigera och censurera sina känslor. Du har ju en blogg för din egen skull också, inte för att behaga andra. =)
Gråt precis hur mycket du vill!

Stor kram

qi sa...

Matilda och Panter har redan skrivit det jag tänkte när jag läste det du skrivit. Stor kram från mig med!

Humlan sa...

Är man ledsen så är man, sedan blir det ju svårare när man inte kan förklara för omgivningen vad det är.
Hoppas tårarna stillnar och lugnet sprider sig i (känslo)magen istället!
Kram

Ingela sa...

Man ska inte förringa hormonernas inverkan på kroppen. Även om det finns orsaker till tårarna så kan känslorna bli större och/eller annorlunda när man är gravid.

Ingela sa...

Titta in hos mej och kolla vad du tycker om adventsstjärnan!

Kamilla sa...

Det är ok att vara ledsen, och framförallt att gråta och visa sina känslor. Men det är svårt, man vill ju alltid vara den käcka, glada flickan,, eller hur är det lite så.
Jag pratade med min pappa igår, och det blev väl lite mycket "gnäll" från min sida,, så jag bad om ursäkt. Då sa min pappa: du får lov att "gnälla" hur mycket du vill just nu gumman. Nåt sånt har jag aldrig hört från min pappa tidigare!
Du får oxå gråta och visa dina känslor precis hur mycket du vill, vi är många som vet:-)Det spelar ingen roll om man är i lyckliga omständigheter eller olyckliga. Känslorna ska ut oavsett! KRAM

Annika sa...

Kan bara hålla med alla kloka kommentarer ovan, Lindalotta.
Allt gott till dig.
Kram från mig!

Anonym sa...

Du behöver absolut inte skämmas över att du är ledsen och gråter vännen.
Det är helt ok att vara ledsen!
Vissa dagar känner man sig nere och bara gråter medans vissa dagar är man glad och positiv.
Jag var själv väldigt ledsen i lördags kväll....Det är jobbigt när man är ledsen men samtidigt så är det skönt att få gråta ut och visa sina känslor.

Många kramar till dig min underbara vän!!

Hedgren sa...

När stora saker händer och hormonerna är lite off så kan rektionerna bli väldigt konstiga och inte stämma alls - om man säger.
Fäst inte så stort avseende vid det. Gråt när det behövs.
Hoppas du snart blir lite gladare - för d i n skull!

Anonym sa...

Usch...den där känsla är jobbig. Den var en stor anledning hos mig varför jag gjorde uppehåll med bloggen. Just nu känns det lite bättre här men bra är det inte. Men när det var som värst då kändes det som om jag skulle sprängas och jag ville bara skrika rakt ut. Nu har det som sagt lugnat ner sig lite...men det finns saker och ting som tynger mig fortfarande.

Din känsla kanske beror på att du har en liten gosak i magen för alla vi som har varit där vet ju hur hormonerna kan fara runt och ställa till. Hoppas du snart känner dig bättre och kan glädjas åt det nya lilla livet som växer och utvecklas inne i din varma goa mage.
kramar om dig

Tankevågor sa...

Förstår att det känns jobbigt nu...KRAMAR OM DIG!

mossfolk sa...

Usch vad jobbigt. Hoppas hoppas hoppas att det snart känns bättre!
Stor varm kram!!!

Mildamakter sa...

Är man ledsen ska man gråta, och även om man kanske inte alltid vet exakt varför man är ledsen men känner att man har en massa gråt inombords så ska man gråta. Man blir som en tryckkokare annars och det är väldigt okul.
Ut med det bara, be inte om ursäkt utan tuta på tills du mår bättre!
Stor kram!!!

Moster Mjölgumpa sa...

Det är väl just det en blogg är så bra till, att få gnälla och beklaga sig.

Hoppas att du snart mår lite bättre igen.

Villa Nian sa...

*kram* Vill att du ska må bra! Men gör du inte det så är det så och då får man gråta.

Linda sa...

Matilda: det är lättare när man vet att det kommer att gå över imorgon eller i övermorgon..
Kram

Panter: men kära Du, det är Dus om ska ha den största kramen!!

Maries Saga: det är så sant så, men så kan jag tycka att det blir så kletigt..
Jag är inte ute efter att andra ska tycka synd om mig, men så blev jag så tyst...
Kram

Qi: det finns inte så mycket att säga, tårarna tar slut när jag har gråtit färdigt. Det får ta sin tid.
Kram

Humlan: åh precis!
Jag längtar så efter det där lugnet som innebär att jag får sova bättre och får tillbaka min aptit.
Kram

Linda sa...

Ingela: jag hoppas och tror att det är därför allting har blivit så oerhört stort. Att något kan göra så ont...
Jag kommer och kollar in stjärnan!!

Kamilla: men du har ju en anledning...
Jag skäms ju inför dig och andra när jag piper om "bagateller".
Jag säger samma sak som din pappa, klart du får gnälla!
Sen är det nog så att gör vi det med måtta så är det alltid okej, men man själv vill inte göra det som man unnar andra.
Hu, vilken knäpp mening, undrar om du fattar :)
Kram vännen!

Annika: tack för kramen!

Jenny: åh vad det känns värdelöst...
Tårarna kan komma när man minst anar det och då går de inte att stoppa.
Kramar

Hedgren: jag hoppas att det är så som du säger.
Och jag ska verkligen försöka släppa tankarna på varför.
Kanske blir det lättare då.

Linda sa...

Gunnel: precis så...
jag vill ju känna glädje och förväntan nu.
Inte grunna på hur många tårar jag har eller om jag kommer att sova något under natten.
Att skrika rakt ut är underbart skönt! Synd att man skrämmer så många :)
Jag hoppas att du får en lättare vardag Gunnel och att du kommer tillbaka till oss, jag har saknat dig jättemycket och det vet jag att vi är många som har.
Kram

Londongirl: jag känner kramarna ända hit!
Och du, tack för det jättefina sms:et!
Kram

Mossfolk: det gör det säkert, redan nu känns det som om ett par av oros-ormarna har flyttat, eller i alla fall lugnat ner sig.
Kram

Milda: du kan tro att jag har varit en tryckkokare!!
Jag sprang omkring i Bokskogen häromdagen och kände hur det pös ur öronen på mig.
Men nu släpper jag på allt, lika bra det.
Kram

Moster Mjölgumpa: jo visst kan jag skriva vad jag vill här, men jag tycker det blir så ynkligt.
Snart är jag nog tillbaka i vanlig ordning igen.
Hoppas jag.

HusEtt/Tina: gråten ska rensa ut det onda har jag tänkt, annars fattar jag inte varför jag gråter.
Kramar

Anonym sa...

Man har all rätt att vara hur ledsen som helst, utan att behöva förklara sig.

Stor kram!
/ Dakota