.png){kind=spacer}
onsdag, april 08, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mej:
På sängbordet:
ELDVITTNET
av Lars Kepler
-
-
-
-
-
Hemma helg med barn och hundar6 månader sedan
-
-
Kära jobbdagbok (46)5 år sedan
-
I skidspåret5 år sedan
-
Sovande blogg9 år sedan
-
Och i morrn9 år sedan
-
-
-
-
-
-
Stängt11 år sedan
-
Gamla bloggen12 år sedan
-
uppdatera!12 år sedan
-
-
-
Hejdå kära mamas!12 år sedan
-
-
-
-
-
-
8 kommentarer:
Men du är väl inte orolig för att lämna ett blodprov, väl ...?
Lycka till!
Det där gjorde jag också. Har för mig att det var en massa stick de skulle göra. Men det gick bra. Det kommer det göra för dig också.
Lycka till!
Kram
det där känner jag igen, inget farligt me det, bara lite tråkigt för man måste sitta där o "vila" typ i en timme eller nåt! Åtminstone på min tid, men det var ju ett tag sen ha ha
kramis
Jag har också gjort det. Jag tror glukoslösningen var värst faktiskt. Det går säkert finfint!
Några stick minns jag inte, men det borde jag ju fått.
Sockerlösningen är VÄLDIGT söt. Tipset från mitt MVC var att ta med en citron och pressa i saften i lösningen för att det skulle bli lite lättare att dricka.
Jag minns det som om man skulle sitta där i mer än en timme.
Ha en trevlig glukosbelastning!
Elisabet: jag är inte alls orolig av mig, de får stick amig hur mycket de vill. Fattas bara, jag delar med mig :)
Londongirl: det var bara stick i fingret, det var däremot en klistrig sörja man skulle dricka.
Det gick hur som helst bra!
Kamilla: nädå, inget jag orade mig för, bara ren info till er :)
Två timmar satt jag där och filosoferade.
Panter: det var fruktansvärt sött.
men oj vilka bra värden som jag kunde stoltsera med efteråt :)
Moster Mjölgumpa: här fick man absolut inte ha citron med sig, nixpix!
Men det gick bra och det var bara stick i fingret för att kolaa socker och Hb. Det gick så bra så.
Jag skrev inget förut, men nu när jag ser att det gick bra: Det där är det äckligaste jag vet! Den där sockerlösningen går knappt att få ner. Jag har fullt sjå med att ignorera kräkkänslan när jag till slut fått i mig sörjan. Blä!!!
Ingela: haha, tack för din omtanke!
Min chef sa precis samma sak så jag hade det i bakhuvudet...
Skicka en kommentar