Tack för i år, alla Ni fina som tittar in här.



Gott Nytt År!

Året.

Funderar på en egen liten årskrönika. Men jag vet att jag inte kommer hinna med den imorgon.
Men visst kan en krönika komma några dagar in på det nya året?
Visst?

Klart för i år, nummer två.

Jag har börjat städa ut julen. Alla tomtar är väck! Dvs de fem jag hade framme.
Nu återstår ljusstakar och änglar. Vitt och ljust börjar vi det nya året.

Minnesvärt!

När vi satt och åt middag så kom det först ett klart tydligt: mamma* och sen ett lika klart och tydligt: pappa*.
Och sen fick vi slängpussar.

Och i skrivande stund tar hon sig upp för egen maskin på ovanvåningen med sin pappa för tandborstning och pyjamas.


* När vi ville ha repriser fick vi återigen favorituttrycket: ba!

Färdighandlat för i år.

Nu tror jag att vi har handlat färdigt för i år.
Systembolaget, Jula och en blomsterbutik blev de sista vinnarna.
När Ebban sussat klart ska jag börja förbereda för morgondagens middag, menyn är som följer:

- Löjromstoast och bubbel
- Helgrillad oxfilé med bearnaisemos och friterad lök och rött vin
- Crème brûlée

Till kaffet:
- Cheesecake

Rea?

Kom iväg och tränade. Ryggen höll och jag överlevde.
Bytte en bok som jag fått dubbelt av (eller maken och jag gav varandra samma bok...) och fick med mig den om kungen hem istället. Kunde inte låta bli :)
Handlade lite annat smått och gott, men inget på rea.
Är jag förvånad?

Nä.

Check!

Soffa beställd.

Så nu kan det bli vecka 8 precis när som helst.

Sockerhög.

Äter godis som aldrig förr. Den här långhelgen kommer att gå till världshistorien. Dessutom har jag inte tränat pga ryggh-lvetet, men jag får banne mig se till att råda bot på detta.
Imorgon är det jag som svettas bort några kalorier. Ryggen får faktiskt offra sig.

UPPDATERING: det finns två pass imorgon som kan passa, ett 16,15 och ett 17,15.
Så, nu finns det svart på vitt. Det är ju svårare att smyga undan då.

Mamma: jag byter eventuellt om hos dig, måste byta en julklapp innan och kanske slänga ett öga på ett par vinterbyxor. Okej?!

Fontän!

Och där släppte isproppen för den här gången!
Skönt.

Listor

Listorna inför morgondagens affärraid är nu klara.
Jag fattar inte hur min rygg ska orka, men det är ett annat kapitel.

Överst på listan står: en soffa.

Sen är det lite mat och skumpa och annat smått och gott.

Blablabla...

Inte mycket nytta har blivit gjort idag. men vi behövde en sån dag.
Eller i alla fall jag.
Maken har arbetat och Ebba har pysslat i sitt kök och lekt med sina nya leksaker.
Hennes samling har verkligen fått ett uppsving, men det behövdes.

Jag har legat på soffan en stund och gått en liten, ytte-pytte liten, promenad men känner mig ändå ganska eländig pga ryggen.
F-n vad jag avskyr ryggont!

Julen är slut.

Nu är det mellandagarnas tur.
Vilken otacksam benämning. Mellandag. Så där lite lagom trist.
Jag har inte en aning om vad vi ska hitta på. Imorgon jobbar maken så det är Ebban och jag som ska förströ oss.
Pulkabacken ligger nästan i vårt trädgård men jag är rädd att jag inte fixar det med min rygg. Men vi måste nog ta oss ut. Det har varit mycket mat. Med betoning på mycket.
Så nu kryper jag till kojs och tackar för den här helgen och ser fram emot att fira av det gamla året och in det nya.

Status

För en vecka sedan var det jul med morfar, igår med mormor och idag sticker vi iväg och firar med farmor och farfar.
Imorgon ska jag leka med alla mina julklappar. Jag längtar.

// Ebba - 18 månader på onsdag.

Familj

Bilden har de tagit själva, därav det avhuggna huvudet. Men ibland kvittar sådant. Här är ögonblicket det viktiga!

Glädje!

Fatta lyckan vid frukostbordet när telefonen ringer och man inser att man har ingen annan än Liv Ullman i luren.
Hon säger att hon läst vad jag skrivit om henne och att hon nu vill önska God Jul och bredvid henne sitter Ingmar Bergman och han hälsar så gott. (ja, han har återuppstått)
Det är då jag börjar lyssna.
Norskan är nästintill perfekt och glädjen och värmen i rösten går inte att ta miste på.
Som tur är sitter den där Bergman i bakgrunden och fnissar och småpratar, rösten påminner mycket om en viss Pensionatvärd.
Liv ville i alla fall önska den lilla familjen God Jul och bad mig hälsa till mamman min.
Sen fick hon bråttom eftersom hon skulle iväg och spela teater i Oslo.

Åh, tack för ett alldeles underbart samtal, fina Du!

Gnäll...

Får passa på att gnälla nu, imorgon finns inte tid för surisar.
För någon vecka sedan fick jag mer eller mindre konstaterat att ett diskbråck var på väg att bosätta sig i min rygg.
Jag har inte blivit bättre.
Men det har däremot snöat massor och jag drabbades av ett idiotryck och skottade en halv evighet.
Det var igår.
Lägg därtill dagens strapatsfärd med vagn på icke-snöröjda gångbanor och halkiga vägar.

Nu gör det ont!
Jävligt ont.

Julmys med bästa kompisen!

Att träffa fina vänner på "gamla dar" är inte alltid det lättaste, men det har vi gjort.
Våra små har hängt ihop sedan de var ett par månader gamla och nu är det både kram- och pusskalas varje gång vi ses.
Idag blev det fika (med mammas sista lussekatter) och julklappsbyte.

Ordningen återställd.

Kom på att jag inte tagit ett enda kort på snön i år.
Jag är inte riktigt redo för att ge mig ut i kylan än, men några bilder genom fönsterna tog jag i alla fall.
Vattenrören är frusna upp till övervåningen och det är där badrummet finns.
Jag funderar på ett snabbdopp i köksvasken...

Från vänster till höger är väderstrecken: norr, öster, söder.

Hörde henne ropa på mig - och sen gapskrattade vi båda två!

Ebbas första julklappar för i år.

På kort tid har hon blivit med hus. Två stycken till och med. Ni förstår lyckan va?

Första tomtebesöket avklarat!

Vi firade lite jul igår. Tomten hade redan varit och lämnat några klappar hos Ebbas morfar.
Vi hade en lugn och skön eftermiddag och kväll tillsammans.

Världens finaste unge var en riktig pralin, trots en envis förkylning och tråkig hosta.
Hon somnade som en stock på vägen hem. Med sig hem hade hon en strålande fin bondgård!

Idag har jag var seg som en gammal skosula.
Feber och snorig.
Det är så typiskt mig, att bli krasslig när lite ledighet hägrar.
Men nu är det som det är och jag får hoppas att vi mår bättre imorgon.

Jenny-vännen kom förbi en sväng på eftermiddagen och Ebba fick fler julklappar. En jättesöt klänning, tights och ett pussel. Hon har det bra, den ungen!

Vilka kvinnor!

Efter det där sena På Spåret-äventyret så fastnade jag med Liv Ullman som hälsade på Skavlan, jag gillar henne skarpt!
Och vilka fina ögon och så härlig humor hon har.
Vi var rörande överens om att hon påminde mycket om en annan jättefin människa.
Det är något med era ögon. Det finns så mycket liv i dem.

När tiden finns... så förvinner den!

Man kan ju tro att jag gått i ide eller snöat inne. Inläggen har ju inte duggat alltför tätt de senaste dagarna.
Men nu är jag här och jag är back med minst en timme ikväll. Den där timmen bara försvann. Vi hade teven på sån där live-inspelning eller hur man nu ska förklara det och när På Spåret var slut så var klockan efter tio...
Förresten tog jag Kapstaden på 8 poäng, och likaså med Örebro.
Tur att det finns vittne.
Maken fixade Reykjavik.

Mitt jullov har börjat och Ebba och jag firade med att hänga hos mormor hela dagen. Första julklappen är bärgad för Ebbas del, ett litet svamphus :)

Imorgon väntar årets första julafton, jo så där blir det med många familjer. Och det är helt okej!

Avbrott.

Så kan det gå när det blir en knut på det trådlösa bredbandet...
Nu funkar det igen, men nu är den här kråkan så trött i tittorna så nu gör jag natt!

Dag 30 - Ett sista ögonblick.

Då tänker jag på Selma. Vår fina, fina katt.
Imorgon är det 1 år sedan vi sade hejdå.
Eller på återseende.

Vi saknar Dig...

Tredje gången gillt!

Imorgon klämmer jag tredje julbordet.
Jag börjar kunna det här nu.

Men sill och lax skulle jag kunna äta sju dagar i veckan. Faktiskt.
Nästan.

Jo men...

Jag har börjat. Med julklapparna.
Jag är klar med Ebba och hennes kompis, Elias.

Behöver jag säga att det var de lättaste?
Behöver jag säga att jag skulle kunna köpa hur mycket som helst till den lilla Fina?

Nä, trodde inte det.

Status:

- diskbråck

(eller väldigt nära, eftersom jag fortfarande håller mig upprätt och är på jobb)

Dag 29 - Mina ambitioner.

Att vara hemma 15 månader på heltid med min lilla Ebba har givit mig ganska mycket perspektiv på saker. Tex mitt jobb.
Innan kunde jag sucka över småsaker och tycka att dagarna var långa. Jag gör inte det längre. Inte alls på samma sätt.
Jag hoppas jag kan hålla fast vid den där inställningen och istället lägga mitt krut och min energi på min familj.

Status:

- en styck snorig och febrig unge
- en styck hängig mamma med värkande käke, lite snorig näsa och ryggont
- en styck pappa som pysslat om oss lite ikväll

Dag 28 - Det här saknar jag.

Att inte få vakna av mig själv längre.
Fast, jag vill inte ändra på något. Egentligen.

Snabbsummering:

Igår var det ännu ett julbord med jobb. Gott. Trevligt. Och roligt.

Idag har vi gjort julgodis hos fina vänner och barnen fick trycka ut lite pepparkakor eftersom allt annat är så ovänligt för barn, varmt och klibbigt tex.

Nu - anar jag en otäck förkylningsbacill?
Jag går nog och lägger mig och sover bort den där attacken.

Dag 27 - Min favoritplats.

På stranden. Sommar som vinter.
Där mår jag bra.

Dag 26 - Mina rädslor.

Jag är rädd för mörker.
Jag är rädd för spindlar. Och för fåglar.

Men mest av allt är jag rädd för att inte räcka till. Att inte vara tillräckligt bra.
Som mamma...

Finaste lilla Lucian!

Dag 25 - En första.

Min allra första unge.
Här är hon alldeles ny!

Önskan...

Jag vill ha mer snö. Jag tycker det är så mysigt!

I eftermiddag ska jag på hälsokontroll på jobbet. undras om de behåller mig som forskningsobjekt :)

Dag 24 - Det här får mig att gråta.

Lök.



Idrottsprestationer.
Oväntad omtänksamhet.
Ebbas första steg.

Mörkare

Får nog ta en ny bild, håret är betydligt mörkare än på bilden nedan.
Imorgon, om jag får tummen ur... :)

Vi gillar olika :)

Dagens komplimang: hur fan ser du ut idag??

Dag 23 - Det här får mig att må bättre.

Sol.
Mer sol.
Inga måsten och krav.
Bra böcker.

Min familj, så klart.
Men det förstod ni väl??

Förfärligt!

Och förargligt.
Vi har fått årets första julkort och jag kan inte för mitt liv komma på vem det är ifrån.

*skäms*

För att ytterligare understryka hur jobbigt detta är så är det ett foto på en finfin unge...

Dag 22 - Det här upprör mig!

- att man röstar, av okunskap, på ett politiskt parti som inte inser det fina med ett mångkulturellt samhälle.
- missunnsamhet.
- när barn far illa.
- när djur far illa.
- orättvisor.

Faktum är att jag tror att jag har taggat ner en hel del under året jag varit hemma.
Jag känner det så själv i alla fall. Jag orkar inte lägga energi på skitsaker längre. Det finns så mycket annat att engagera sig i.
Men jag saknar fortfarande massor av tålamod.
Men det jobbar jag på!

Dag 21 - Ett annat ögonblick.

Ett väldigt långt ögonblick var natten till idag.
Då vaknade Ebban vid 22 och sen låg hon och pratade och sjöng till långt efter 02.
Behöver jag säga att dagen idag har varit en aning seg?

Nä, då gör jag inte det.

Dag 20 - Den här månaden.

Förr var december en väldigt intensiv månad.
Jag har sjungit i flera olika körer och då är det många luciatåg och julkonserter som avlöser varandra.
Jag jobbar i en bransch som går på högvarv under julen.
Jag har en familj som är uppdelad på flera håll och min man likaså. Alla ska man hinna träffa och alla vill ses på samma dag...

Nu är det lite lugnare.
Jag har släppt körsången på obestämd tid, jag har tagit föräldraledighet som tar sin början om två veckor och vi släpper några av de där "måste-träffarna".

Ikväll var jag och lyssnade på en av mina gamla körer och det var skönt att sitta som publik.
En helt annan upplevelse än att stå där framme, mitt i smeten.
Men båda är härliga. På varsitt sätt.

Backen.

Den som ligger alldeles runt knuten, den är flitigt besökt. Och använd. Med pulkan.
Så nu får jag nog vila en stund på soffan innan jag svidar om inför kvällen.

Fint som snus!

Ikväll väntar årets första julbord. Med arbetskamraterna.
Jag har klänningen klar men det är ju så förbaskat kallt där ute! Jo, vi ska sitta inne, men jag ska ju ta mig dit och hem.
På hemvägen är jag kanske varmare :)
I alla fall så ska vi fläska till oss på Rådhuskällaren.
Jojo.

Dag 19 - Detta ångrar jag.

Jag tycker den här listan blir svårare och svårare för varje dag. När jag läste den från början så tyckte jag att den var lite annorlunda och utmanande. Nu tycker jag att den är krävande... :)

Ångrar jag att jag hoppade på listan?
Nej.

Jag släpper nog mina ångerfulla kval efter lite bearbetning. Det är ju helt sanslöst att jag inte kommer på en enda grej.
Och tro mig, jag har gjort en del tabbar som jag ångrar, men just nu är de som bortblåsta!

Jag ber om att få återkomma.

Dag 18 -Min favoritfödelsedag.

... Hur ska man kunna välja en sådan?

Kanske när jag fyllde 10 och fick en 3-växlad crescent, som var rosa och vit. Efter nåt år fick jag byta till bockstyre och lyckan var total.

Eller när jag fyllde 22 eller 23. Jag hade önskat mig flera olika saker och jag fick precis varenda en! Och jag hade kalas hemma med den blivande maken och hela släkten och många vänner var där.

Eller när jag fyllde 30 och fick en alldeles fantastisk fotbollsresa av maken till Milano och det största laget där, Milan.

Eller kanske den som komma skall, den till våren då jag fyller 35. Ska den bli den bästa?

Oavsett, jag kommer fortsätta att fylla år, hur gammal jag än kommer att bli. Alternativet är så mycket sämre. Då när man inte får vara med längre.

Dag 17 - Mitt favoritminne.

...
Svårt.


Kanske den där natten i slutet av oktober 2008. Då när jag såg det där plusset.
Plusset som var Ebba.
Det var fint.

Bara för att... :)

-Jag vet inte när jag senast var uppe så här sent... Godnatt.

Mer uppdatering:

Ebban var på 18-månaders kontroll idag, en månad för tidigt och hon var så poppis att vi blev inkallad till två olika sköterskor.
Så kan det gå när två Ebbor är inbokade på samma tid, fast hos olika sköterskor och läkare :)

Allt var hur som helst bra, men att låta någon lyssna på hjärta och lungor kan vara förenat med livsfara så då gastade hon för full hals.
Så lungorna funkade i alla fall...

Uppdaterad:

Jag ser ut så här, numera.
På ett ungefär.

?!

Och så gick en dag som aldrig mer kommer igen.
Vad hände?

Dag 16 - Min första kyss.

Jag minns faktiskt inte.
Det är sant.

Då kan den ju inte ha varit så bra. Eller?