Efter det där sena På Spåret-äventyret så fastnade jag med Liv Ullman som hälsade på Skavlan, jag gillar henne skarpt!
Och vilka fina ögon och så härlig humor hon har.
Vi var rörande överens om att hon påminde mycket om en annan jättefin människa.
Det är något med era ögon. Det finns så mycket liv i dem.
fredag, december 17, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nädu, madame ,-)
Men nu blir det svårt för mig att skriva och säga att ååå, jag tycker så mycket om Liv Ullman, men det gör jag och har alltid gjort.
Och jag beundrar henne så, som inte straaaamar upp och blir till en vaxdocka.
Var det nån av er som såg Fredsprisbanketten i Oslo? Jag skymtade bara den i förbifarten igårkväll och tyckte att jag såg Rod Stewart, men med nytt ansikte?
Kan det ha varit så?
I så fall säger jag upp bekantskapen med honom.
Jag håller med!! Visst är det nåt med ögonen:)
Liv är fantastisk och Elisabet likaså.
_...men vad kusligt.
Jag - som aldrig har träffat Elisabeth - satt också och tänkte på henne när jag såg Liv Ullman.
Spooky!!
Elisabet: när jag satte mig för att skriva så blev jag rädd för att det skulle bli klistrigt, men du fattar säkert!
Bettankax: vi brukar ju vara överens :)
Milda: vilket märkligt sammanträffande, men du kan veta att din magkänsla är så rätt :)
Och LindaLotta: det var INTE Rod Stewart jag såg, det var Barry Manilow. Snacka om uppstramad ....!!
Skicka en kommentar