Igår havererade min dator...
Jag tog bort ett program och då följde filer med som behövs i datorn...

Jag var så nervös igårkväll att jag mådde illa och hade magknip.
Svårt att somna... Tankarna malde.

Idag har jag fått lite hjälp så nu får jag i alla fall igång skrället, men den måste nog omformateras.
På lunchen for jag iväg och köpte en extern hårddisk så att jag kan flytta över alla mina foto tex.
Så nu vet ni vad jag ska ha för mig ikväll...

Det finns vänner och så finns det min Jenny...
Ni vet hon som gottat sig i Thailand i tre veckor precis :)
Idag var hennes första dag på jobb efter semestern och se vad som stod på mitt skrivbord i morse när jag kom.

De ljusa tulpanerna doftar något så makalöst ljuvligt.
Jag tror aldrig jag haft en tulpan som doftat så gott.

Det fortsätter på insidan, med om möjligt ännu vackrare text.
Tack fina, snälla Jenny!

Det är söndag och det känns verkligen som söndag.
Seg, trött...
Har sett på skidor och därmed tillbringat halva dagen i soffan. Säkert en bidragande faktor till min seghet. Har tvättat ett par maskiner tvätt i alla fall. Avkalkat kaffekokaren.

Pysslat lite med sidan, ändrat färger och teckensnitt. Men jag vet inte riktigt vad jag tycker.
Jag hinner nog ändra många gånger innan jag känner mig nöjd.
Det är en fördel med nya blogger att man faktiskt väldigt enkelt kan ändra och prova sig fram.
Men en sak jag märkt är att bilderna inte alltid visar sig. Istället syns bara rutan med ett litet kryss i. Visst, det är bara att högerklicka på rutan och välja visa bild. Men det är lite synd att det ska vara så.

Bredvid mig sitter Micke och pusslar. Det blir aldrig färdigt det där pusslet, känns det som.
Det är så mycket vatten och himmel så att man blir tokig. Vet inte hur vi tänkte när vi köpte det.
Jag börjar bli trött på att ha det framme, det ser så uppställt ut...

Vi såg Melodifestivalen och blev inte imponerade...
Tycker inte... om programledaren. Han tar alldeles för stor plats.
Ändå vet jag att vi kommer att sitta där, framför tvn varje lördag, om vi är hemma.

Sen blev det en stunds VM program.
Micke bytte kanal och vi landade rakt in i en film som precis skulle till att börja.

Vilket foto.
Vilka färger.
Vem är hjärnan bakom denna historia? Jag menar, hur tänker man? Hur kommer man på något sådant här?
Vilken fantastisk film!

Morgonen och förmiddagen ägnades åt skidskytte-VM som nu har dragit igång. Alpina VM skulle också börjat idag men det stoppades av vädret.
Jag skulle behöva vara ledig en månads tid nu, förstår inte hur jag ska hinna med alla lopp.
Om bara någon vecka börjar ju VM för längdlöparna också.

Mamma kom på eftermiddagen och vi gick alla tre en lång promenad i härligt väder.
Solen visade sig från sin bästa sida och vinden blåste bara så där så att man stod ut :)

Naturligtvis kollade vi så att fåren mådde bra.

När vi kom hem så blev det kaffe och jättestora vaniljgifflar som mamma hade med sig.
Och till det serverades damernas sprinttävling i skidskytte.

Panter har lagt in ljuvliga bilder från gårdagens utflykt med bil.
Hon berättar att hon stannar och tar bilder och jag känner så väl igen mig.
Men för att se de där bilderna så sitter man och spanar åt alla håll istället för att vara helt fokuserad på körningen.
Jag vet precis.
Micke blev irriterad på mig när han såg bilder som jag tagit från bilen. Jag förstår att det är av omsorg och jag stannar numera.

I morse gick det ut larm på radion om att det hade hänt en olycka på E6, mellan Trelleborg och Malmö, i norrgående riktining.
Jodå, en onykter förare av en lastbil med släp hade lyckats välta med släpet och spärrade mer eller mindre av vägen.

Lite senare läser man detta... Jag kan bli mörkrädd för mindre.

Både Ystad, Trelleborg och Malmö har stora hamnar och där passerar otroliga mängder lastbilar och annan trafik, varje dag. Jag vill inte vara rädd när jag vistas på vägarna.

För något år sedan hände en stor olycka precis utanför Svedala, en hel familj omkom i en krock med en onykter lastbilschaufför som körde i fel körriktning på motorvägen.

Familjen var 5 minuter från sitt hem...

"Ny" blogg, nytt namn :)

Se där, jag har klarat av att byta!
Och alla konstiga krumelurer är borta, tror jag.
Så här långt har det gått bra...
Fåraherden har nu blivit en LindaLotta istället. Men av någon anledning så får jag inte riktigt rätt på namnet på Nyligen, men det är ett mindre problem.

Nu trycker jag på knappen...

Nu är jag snart ensam kvar med gamla blogger, känns det som.
Man läser till höger och vänster hur "blogger-bloggare" byter till det där som inte är beta längre.
Jag blir också mobbad varje gång jag loggar in och blir utkastad titt som tätt, så till helgen är det väl jag som får sätta mig och trixa med detta.
Hur gör jag om jag inte klarar av det?
Vem ska man då vända sig till?
Helpesk någon??

Har sjungit ikväll för första gången sedan den 6 januari.
Jag hostade sönder de flesta sångerna, men det var det värt. Det var jättekul.
Jag var trött som en hösäck när jag gick dit, men nu känner jag mig ganska pigg :)

Idag har min vän Jenny kommit hem från Thailand, halv åtta i morse trillade de ut ur planet på svensk mark. Eller de landade nog på Kastrup förresten. Jaja, ett par timmar senare var de på svensk mark igen.
Tänk er, tre veckor i Thailand, 30-35 grader varje dag, bad, god mat och avkoppling...
Välkommen hem Jenny men våga inte visa dig om du är pepparkaksfärgad :)

Snart är det Tinas tur...

De senaste sökorden på g**gle...

• hitta klasskompisar
• advent
• avslappningsmassage Skåne
• hon kramar honom och lutar sig i soffan
• tröstande sällskap

Det kunde varit värre :)

Har tillbringat dagen med mamma i Lund.
Jag bodde 11 år i Lund, från att jag var 9 tills jag fyllde 20.
Det är min ungdomsstad med otroligt många minnen, av alla slag.
När vi skulle parkera så valde vi parkeringshuset under Stadsbiblioteket, vi gjorde våra ärenden och sprang på en gammal bekant.
När vi skulle hämta bilen möter min blick BOKBUSSEN nere i parkeringshuset.
Jag blev alldeles varm i magen.

Innan vi flyttade till Lund så bodde vi en by ca 2 mil utanför stan och där fanns bara en liten affär och en skola med totalt 80 elever i årskurs 1-6.
Någon gång i månaden kom den stora höjdpunkten, Bokbussen.
Jag lånade och jag läste.
Jaja, först var det mamma och pappa som läste för mig.
Alla Astrid Lindgren, Katitzi mfl.
Minns även att vi harvade igenom hela "Svarta Hingsten"-serien och det är några böcker det :)
När jag såg bussen idag så kom härliga minnen över mig och den ser ju precis likadan ut!
Utvändigt...


Invändigt har det hänt en hel del... Minns att det var brun heltäckningmatta på golvet.
Hur man nu kan lägga sådant på minnet.
Sen minns jag doften.
Åh, det doftade så speciellt..
Det är verkligen ett härligt barndomsminne för mig.

Bilderna har jag lånat härifrån.

Senare åt vi lunch på Nova, och vi mumsade och pratade.
Vi tittade lite i affärer och provade kläder och synade och kommenterade.
Det var en härlig stund!

När vi går där inne på Nova så kommer två urstiliga poliser gående.
Den ena tittar en gång till på mig och säger: Är det inte du Linda?
Då var det en av Mickes bästa vänner sedan lumpen.
En mycket trevlig man som har utseendet och sättet med sig. Han har en jättegullig fru och de har fått två barn.
Jag fick en bamsekram och ett bländande leende.
Tiden gör att vi går på olika håll och vi har inte hållt kontakten, men jag vet att när jag berättar detta för Micke så kommer han att bli så nällad att prata med Jonas igen.

När jag vänder mig till nästa polis så får jag nästan dåndimpen, där står en av mina bästa vänner från högstadiet och gymnasiet! Ännu en bamsekram och snackelisnack.

Världen är bra liten, att just de skulle komma där, just då.

Det gick inte så bra med det där jag skrev om igår så jag kände mig ganska deppig, men efter att jag träffat Jonas och Håkan så sken jag som en sol. Det är väl härligt med gamla vänner som är precis så där som om det var igår vi träffades.

Hela dagen har gått, det är kväll utanför fönstret.
Jag har en oro i magen inför morgondagen...
Man kan inte skriva offentligt om allt, men det är något som tynger mig.
Det är inget farligt i sig, det är vad jag får för bemötande som är det viktiga.
Något jag har försökt få hjälp med i 16 år kanske kan komma ett steg på vägen imorgon.
Detta låter jättekryptiskt, jag vet...

Jag skulle inte skrivit något alls idag egentligen eftersom jag visste att det skulle bli konstigt, men nu har jag gjort det. Det kan vara bra för min egen del så småningom.
Kanske.

Jag har tagit mig ledigt imorgon, ska träffa mamma och vi ska äta lunch tillsammans någonstans i Lund. Det ska däremot bli jättemysigt.
Vi har inte träffats på ett tag, dagarna går och man är trött när det är kväll. Men imorgon ska vi äntligen ses.

Vi var och köpte lite kläder efter jobb, Micke och jag, alltid roligt att förnya lite. Jag hittade dock inte så mycket, men jag var nog inte på rätt humör ;)
Jag är egentligen inte så glad för att springa i affärer, jag handlar när jag vet vad det är jag letar efter. Fast i mysiga små butiker kan jag gå länge och bara titta och njuta, om jag är på det humöret :)

Selma däremot, henne blir jag aldrig trött på!

Avtryck...

Idag när jag körde hem från jobb behövde jag inte tända ljuset på bilen!
Lycka!!
Det är ljust ute, det är kallt och solen har lyst hela dagen. Härligt!

En söndag som känns som om den har gått i lathetens tecken, men när jag tänker efter så har vi tvättat, städat och betalat räkningarna. Känner mig ganska nöjd trots allt.
Ute regnar det det och himlen är alldeles grå, nu är snön nästan helt borta och det är istället alldeles isigt och mycket vatten.
Det är sådan kontrast från gårdagen, då det var vitt, soligt och ljust. Tur vi var ute så länge igår och fyllde på depåerna.

Vi åt frukost länge och såg på skidor på tv, hade en lugn och skön förmiddag.
Ute lyste solen på snön som kommit under natten och det gnistrade så vackert.
Vi klädde på oss bra och gav oss ut.

Det var rena ljusterapin att komma ut. Vi stod länge med ansiktena mot solen och bara njöt.
Fåglarna mumsade i sig av nya talgbollar och det var alldeles tyst omkring oss.
Vi kom ut på vår lilla väg och mötte nästan direkt en kattunge som var så tillgiven och kelig. Hon satten klorna i mina byxor och började klättra uppför mitt ben. När jag satte mig på huk så hoppade hon upp i mitt knä och stångade lite försiktigt med sitt lilla huvud mot min haka.
Jag hade aldrig sett katten förr och tyckte att hon såg lite tilltufsad ut, men änså väldigt fin.
Vi pratade fram och tillbaka om vems katt det kunde vara och sen sade vi hej då till henne.
Trodde vi...
Hon följde oss som en hund.

Vi fick vända efter en stund för att inte leda bort henne alltför långt. När vi kom tillbaka till vårt hus så var grannens hund ute och då sprang katten och gömde sig.
Då skyndade vi på stegen lite så att vi kunde få komma iväg på vår promenad.
Vi hann 50 meter innan vi mötte nästa katt...

Återigen satte jag mig på huk och fick genast en ny katt i mitt knä.
Och han spann och kelade han också.
Vi pratade en stund och sen satte jag ner honom på marken. Vi fortsatte med en ny katt som följeslagare.
Vi funderade över hur långt vi vågade gå med katten efter oss. Jag vet att katter inte är dumma och oftast hittar hem igen, men det känns ju så onödigt att dra dem med sig på långa äventyr.
Som tur var så mötte vi ett annat par som katten blev rädd för, den sprang in på en gård och då skyndade vi åter på stegen.

Vi promenerade i ett vackert landskap och njöt av tystnade och stillheten.
Nere i Aggarps By hittade jag mina ulliga vänner :)

När vi vände hemåt igen började vi prata om kattungen, eller rättare sagt, jag började prata om den...
Att vi skulle hålla koll på den och se om den hittade hem och fick mat osv, annars kanske vi fick ta hand om den.
Micke tittade lite på mig och muttrade något... :)
När vi kom över kullen så mötte vi vår granne med kattungen i famnen.
Åh, är det din katt? frågade jag.
Nä, men jag tror jag vet vems den är, de var och letade efter en katt igår så jag är på väg dit med henne.
Vilken lycka att det slutade så bra.
Vi fick ingen ny katt visserligen, men katten hittade hem och blev nog väl mottagen.

Jag planterade mig i soffan...
... och fastnade.

Men så trött jag är.
Det känns så snopet att nästan all snö har regnat bort. Jag hade ju stora planer på långa promenader i det vita under helgen.
Det får bli med gummistövlar.

Har oroat mig hela dagen över vattenståndet i ån.
Skulle den ha svämmat över tills jag kom hem?
Skulle det ha kommit in vatten i källaren?
Det är enorma mängder vatten och någonstans måste det ta vägen.
Men väl hemma så sa jag högt; "Det finns en Gud". Torrt och fint i huset.
Skönt!
Åkern däremot ligger mer eller mindre under vatten, det ser inte klokt ut.

Selma har börjat äta dietmat... Hon har gått upp mycket i vikt det senaste året, sen hon började med kortison. Det är inte många gram som ligger i hennes skål och det ser så ynkligt ut.
Hon är inte överförtjust, men äter det trots allt. Sen skrapar hon lite med tassen, liksom för att markera att det inte är det bästa hon vet. Jag peppar henne allt jag kan och vi leker mer än någonsin.
Min lilla tös...

Utanför fönstret har det singlat ner några flingor, inte många, men tillräckligt för att det ska se l i t e vitt ut.

Just nu sitter vi mitt emot varandra vid vars en, alt. varsin dator. Jag fick en idé när jag läste Vi i Villa och nu fastnade vi båda.
Vår trappa är väldigt tråkig... Vi har målat in den liksom, i samma färg som väggen för att den inte ska synas så mycket.
Vi har länge funderat på olika akternativ och ikväll fastande min blick på en annons och en artikel om just trappor.
Åh, jag är så "nällad" och vill göra det NU!
:)
Det blir kanske ett besök på ett byggvaruhus imorgon för att titta lite närmare på detta fenomen.

...


Det har regnat hela dagen :(
Nästan all snö är borta...

Det var väldigt vad ni var svårflörtade...
Här har man ett erbjudande om en prima hosta, seg och rosslig, och så är det ingen som vill ha den! Många konstiga undanflykter bland kommentarerna...
Tina och Panter har giltiga skäl eftersom de ska ut och resa, men alla ni andra då??

Jahapp, då tar jag väl hostan med mig upp och pallar upp med kuddar så att jag får några timmars sömn i alla fall.
Nänä, känn inget medlidande, ni ville ju inte ha hostan!



:)


Imorgon är det fredag!

Jag har en hosta till salu, ni kan få den billigt, rent av gratis.
Först till kvarn får den.
Jag har nästan träningsvärk i magen av allt hostande.
Det blir ingen kör ikväll. Tänkte först gå dit för att lyssna, men jag vet att jag inte kan hålla tyst när jag väl är där och jag vet också att det är omöjligt att sjunga när man bara hostar.

Eftersom det blev vinter till sist så har jag köpt en ny vinterjacka idag, en varm och gosig sådan.
På rea :)