Vi såg Melodifestivalen och blev inte imponerade...
Tycker inte... om programledaren. Han tar alldeles för stor plats.
Ändå vet jag att vi kommer att sitta där, framför tvn varje lördag, om vi är hemma.
Sen blev det en stunds VM program.
Micke bytte kanal och vi landade rakt in i en film som precis skulle till att börja.
Vilket foto.
Vilka färger.
Vem är hjärnan bakom denna historia? Jag menar, hur tänker man? Hur kommer man på något sådant här?
Vilken fantastisk film!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Mm, den är så fin den där filmen. Kom hem med valpen i går kväll från Falköping så jag såg ingenting på TV. Hade helt annan underhållning. :D
Jag blev helt tagen när jag såg den första gången.
Har skickat två mail till dig idag...det skulle bara bli ett...
Det verkar som om jag borde sett den. Men tror inte att min sambo hade velat det. Och om jag ska sitta där själv i soffan så låter jag hellre bli att se den. Så dum är jag.
Jag älskar den sedan jag såg den första gången!!
Har du tänkt på att hela filmen går i grönt .., det är sant .., när man har sett den tidigare vet man det precis .. och rött också.
Inte undra på att den känns VARM.
Och alla finurliga klipp .., som i början när vi får se hur hennes föräldrars liv har varit .., snabba-snabba-klipp och så FINURLIGT bara!
Nu morgonkaffe.
Kram till hela familjen!
Bettankax: mmm, den var oerhört speciell och så mysig. Kram
Londongirl: ååå, är fröken hemma hos er nu?
Hoppa du lägger in lite bilder :)
Tur du hade sett den innan då :)
Panter: du får skicka hur många mail du vill :)
Moster mjölgumpa: min mamma påminde oss om filmen och då rynkade Micke lite å ögonbrynen, när vi väl lsåg den var han fast, precis som jag!
Elisabet: jag förstår din kärlek till filmen!
När vi hade sett en stund så sa jag precis det där om färgerna, att det går i grönt och varmt rött. Helt fantastiskt foto.
De där snabba klippen i början, det var de som gjorde att vi fastnade. Det var ju en hel del humor mitt i allt :)
Kram till dig med!
Jag trodde att jag hade försökt se den - men insåg i går att jag bara sett en snutt mitt i och tyckte att den var konstigt.
I går såg jag hela och älskade den!
Och detta tack vare att Elisabet i Ystad skrev så fint om den - då tänkte jag att jag skulle försöka och ge den en chans. Och det var ju tur...
Det är en ljuvlig film, och en film som håller för att ses många gånger. Jag spelade in den igår, och den kommer att få ligga kvar på hårddisken läääänge :o)
Hmmm...Ingen höjdarfestival alltså! Okay...Missade nog inte så mkt då.
Filmen däremot har jag på dvd. Den ÄR så fin!!! Verkligen!
Om du vill läsa en bok som "känns" lite som Amelie så ska du läsa Anna Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam"---Precis underbar! Och lite av samma atmosfär!
Bloggblad: att vi fastnade var nog till en viss del Elisabets förtjänst, hon har ju skrivit en del om den :)
Och det är verkligen ingen film man hoppar in i, man måste vara med från början.
Mildamakter: ja, det förstår jag, spara den lääänge. Det är en film man mår bra av.
Annika: du missade ingenting! Det lovar jag dig.
Boken har jag köpt och den ligger och väntar på dig, har sett dig och Tina "prata" om den. Har även Djävulen bär Prada på vänt :)
Det är min absoluta favoritfilm. Jag har inte ord nog att beskriva hur mycket jag älskar den!
Den speciella känslan... det går knappt att sätta ord på den.
Ett mästerverk!
Skicka en kommentar