För en vecka sedan konstaterades det att vi inte har någon årstid.
Härom dagen sades det att det är vår.
Idag är det höst.
Jo, så är det och det har inget med väderleken att göra.
När jag kom hem från jobb satt det en stoooor spindel i taket vid sovrumsdörren.
Ni vet sådana där stora och köttiga som kommer in i huset om höstarna.
Spindlar är absolut ett av de vidrigaste odjuren jag vet!
Jag blir knottrig på hela kroppen och kan skrika rakt ut i luften när jag ser en sådan varelse.
Det är alltid Micke som får agera avrättare eftersom jag är extremt harig när det gäller dessa odjur. Men han var inte hemma.
Jag kunde ju inte låta den sitta där, tänk om den kröp iväg och jag inte visste var den tog vägen.
Med hjälp av en lång rulle med mönsterpapper lyckades jag.
Men fy så obehagligt det var.
Kontenta:
Det är höst.
Och sen kommer vintern.
:(
tisdag, februari 26, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Förstår dig, nästan. För några år sedan hade sonen en fågelspindel hemma. En morgon upptäckte jag att den hade rymt. Tror att jag då delade din känsla. Gissa vart jag letade först? Slutligen hittade jag den inuti en sko i hallen. Spindeln lever ej mer.
Urk. Fast du vet väl att spindlar bara trivs i lyckliga hem? Brukar trösta mig med det - vi bor i ett spindeltätt område... Jag är så elak att jag brukar ta dem med dammsugaren, och tänker mig att de har rätt kul därinne i påsen...
Nähä du, försök inte här. Här ska inte vara nån mer vinter här inte...skaffa dig en rejäl flugsmälla som tar död på spindlarna istället...*flinar*
Förresten - äter inte Selma spindlar? det var det godaste våra två katter visste...*ryyyser*
Måste vara jobbigt med spindel eller krypfobier..Jag är lyckligt lottad och är inte rädd för dom. Jag är deras räddare kan jag ju säga...vill inte döda dom.
Det värsta med årstiden som kommer är alla dessa huggormar....för min del är jag inte så orolig..men att mina små godingar ska råka illa ut är jag skiträdd för...lite fobi kan jag säga
Örrrkk, när jag bodde i Lund i studentrum kom det ofta jätteäckliga spindlar in. Jag brukade också suga in dem i dammsugarpåsen och där dog de antagligen svältdöden - men jag visste var de fanns.
Hos mig finns det snö i fina små droppar :-)
cS: jag kommer ihåg den där spindeln, jag tror mig ha hört talas om den :)
En flicka, om jag inte minns fel. Helga eller Olga eller något sådant.
Men att ha den som husdjur övergår mitt förstånd!
Bloggblad: jag har också försökt intala mig att det är bra med spindlar, men jag blir iskall och varm om vartannat bara jag ser en...
Och jag är så rädd att de ska krypa ur dammsugaren :)
Mildamkater: jo, hon äter dem - brrrr! Fast den här satt för högt upp och den var nog för stor.
Det får bli en mattebankare - hihi!
Gunnel: ormar är ju ännu värre, men de har jag sluppit hittills.
Och spindlar finns ju i massor :(
Och jag kan riktigt känna hur de kryper omkring på mig... Örk!
Annela: när jag bodde själv gjorde jag likadant men var alltid livrädd för att de skulle krypa ut igen så jag proppade igen röret med papper.
En dammsugare blev aldrig frisk igen efter den behandligen...
Tina: åh, de får jag kika på!
Snälla spindlar är vanligare än snälla människor.
Tänk på det du!
:-)
Jag kan vara utan spindlar men jag är inte speciellt rädd. Däremot vet jag någon som var så rädd att när hon fick syn på en spindel i sin bil, tvärnitade mitt på vägen, kastade sig ut - men glömde att ta av säkerhetsbältet - och hängde sedan fast där, halvt utanför bilen, medan spindeln klev runt där inne. Det kallar jag rädd. :)
Bert: det har du rätt i, men det hjälper inte mot mitt knottriga skinn :)
Monica: det är min fasa, att jag ska se en i bilen.
Och det har ju hänt.
Speciellt när man har handlat växter till trädgården och då stirrar man mer i backspegeln än framåt...
Stackars lilla spindeln som gick in i fel hus! ;)
Om vi bodde grannar skulle jag kunna komma som ett skott när sånt händer och hjälpa spind... DIG att lyfta ut den i naturen! Fniss..
Haha, det låter precis som jag. Dammsugare är annars en bra uppfinning när det gäller sådana där monster. Ta bort själva munstycket,ha själva röret så låååångt som det bara går, full sugstyrka, närma sig utan att för en sekund släppa fienden med ögonen (den kan ju försvinna) och när den väl är uppsugen hålla upp dammsugarröret i luften och låta dammsugaren stå på en bra stund. Man vet ju inte om den kanska kryper ut igen annars! ;)
Skicka en kommentar