För några veckor sedan skrev jag om en arbetskamrat och vän som förlorat mannen i sitt liv.
Jag har inte träffat henne sedan det hände men sms, mail och hälsningar genom andra har pendlat mellan oss under tiden.
Häromdagen fick jag ett mail då hon varit inne på min blogg och sett ultraljudsbilden och min mage. Mitt i hennes sorg så kan hon se hur livet fortsätter, att ett nytt liv är på gång inom mig.
Hon skrev så jag skrattade rakt ut ibland och avslutade allt med att skriva att det kommer att bli en fantastisk vår och sommar.
Då kom tårarna.
Idag begravs mannen hon älskar.
Jag är med dig! Hela tiden.
tisdag, februari 10, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Gott att du finns där.
Jag tänker oxå på vår vän, hela tiden!
Panter: det finns inga ord som gör underverk...
Kamilla: vi är många runt omkring henne. Det tror jag att hon vet och känner.
Så sorgligt. En av mina elever förlorade sin unga, framgångsrika, trevliga, härliga, omtyckta pappa i går natt... jag har varit helt förkrossad... speciellt som det var av eget val. Mina tankar surrar runt den familjen hela tiden.
Bloggblad: ånej...
Varför ska barn behöva genomgå sådant i så unga år??
Det är hemskt och jobbigt när som, men barn behöver sina föräldrar ju...
Det behöver man förresten alltid.
Nä, men att bara finnas är också bra.
Jag tänker också väldigt på vår vän!
Varje dag finns hon i mina tankar.
Där ska stå att jag tänker väldigt mycket på vår vän! :)
Panter: det räcker ofta väldigt långt...
Jenny: mmm, jag vet det vännen.
Och Fina C vet det också. Det är det viktigaste!
Vilken otroligt fin vän du har som klarar av att glädjas med dig mitt i sitt eget sorgearbete.
Christina: det är en fantastisk förmåga, att kunna se lite längre. Jag vet inte om jag hade klarat det... Tyvärr.
Skicka en kommentar