Så tog januari slut och februari tog vid.
Med några snöflingor. Ni vet sådana där supersmå.
Hårda som nålar.
Så jag har legat i trappan och målat istället.
Nu är hela kroppen öm och mör.
Synd att jag inte är klar. Ännu mer synd att jag inte har kommit halvvägs ens...
Men snyggt blir det!
söndag, februari 01, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Den där trappmålningen låter verkligen tröstlös, tråkig och smärtsam, tur att resultatet blir bra!
Och jag som har långt till de aktiviteterna! Njut av att det bara är ett räcke som ska målas :-)!
Humlan: det är nog det tråkigaste jag har målat och jag har testat det mesta...
Suck.
Men som sagt, det blir bra!
HusEtt: jag har ju gått igenom allt det ni pysslar med nu och på något vis är det enklare innan man måste skydda allting.
Alltså, det är väl normalt sett besvärligt att måla i en trappa, men med en mage i vägen så är ju betydligt värre antar jag. Det är ju å andra sidan väldigt roligt när det blir klart.
Önskar att du kunde skriva att det ÄR roligt att måla en trappa så att jag kunde bli lite lurad att börja jag med! ;-)
Om du vill och känner för det, så finns det en utmaning till dig på min blogg ;o)
Panter: det är helt värdelöst att måla trappor. När som helst...
Londongirl: du ska få se slutresultatet istället, för jag kan inte ljuga för dig.
DET ÄR JÄTTETRÅKIGT...
Milda: klart jag antar den utmaningen.
Imorgon :)
Skicka en kommentar