Får jag presentera Pyret, eller 20 centimeter bebis, eller en dröm som blivit verklighet...
tisdag, februari 03, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mej:
På sängbordet:
ELDVITTNET
av Lars Kepler
-
-
3 viktiga tips för att hitta rätt kajak8 timmar sedan
-
Blogguppehåll---Mot Los Angeles.2 dagar sedan
-
-
Sommaren och vårens favoritkläder5 veckor sedan
-
-
Kära jobbdagbok (61)2 år sedan
-
I skidspåret5 år sedan
-
Sovande blogg8 år sedan
-
Välkomna till8 år sedan
-
-
-
-
-
-
Stängt11 år sedan
-
Gamla bloggen11 år sedan
-
uppdatera!11 år sedan
-
-
-
Hejdå kära mamas!12 år sedan
-
-
-
-
-
-
25 kommentarer:
Det här med ultraljud, det är inget annat än trolleri!
Så himla spännande!
Underbart!
Helt fantastiskt underbart är det och jag är så glad för er skull!!
Kram kram!
Ååå, så fint!
ÅHHHHHH!!!!!
Men åhhhhhhh!!!!!!!!
Jag blir alldeles rörd, minnena från när vi såg 'Vilgot' (Sagas mag-namn) första gången. SÅ HÄFTIGT!!! Det som slår den här känslan- tycker jag- är när första rörelsen känns. LYCKA!!
Så fin! Och du är också fin!!
KRAMAR!
Hej mitt lilla barnbarn! Det är jag som är mormor. :)
Åååååå dessa hemlighetsfulla magar som får oss att vara så unika. Jag bara älskar dom!!! Mmm...kan just undra vad Pyret blir för en liten krabat.
Så spännande och helt underbart!!
Haha...måste få berätta om mitt ultraljud med tvillingparet. Läkaren ville att jag skulle åka på ett ultraljud redan vecka 13 då han tyckte att jag bar så högt upp för att inte vara längre på väg i graviditeten. Det är ingen idé sa jag för ni har trott förut med mina två andra barn att det var tvillingar. Nej jag vill vänta till vecka 16...men se läkaren står på sig. Ok...jag får en tid och åker in till mottagningen. Ja sa till sköterskan som skulle göra ultraljudet att dom tror att det är två...men se det är det inte sa jag...för jag har lurat dom förr. Då säger hon så här...Men jag ser två!!!
Pang sa det i huvudet på mig...med mig hade jag Evelina som var 2,5 år hos mamma fanns Joel som låg i liggvagn fortfarande. Hemma var Tage som höll på och jobbade med att resa vårat nya hus som anlände samma dag. Ja du...den dagen glömmer jag aldrig :O)
Gud va fina ni är! Får såna känslor och minnen om hur det var! Det är helt underbart! Massor av kramar till er alla!
Fantastiskt vackert Linda!
/PBT
Åhh, så fint!!
Vilka underbara foto på både dig och pyret :)
Jag är så himla glad för er skull!
Kramisar
Elisabet: det är nog det enda trolleri jag gillar i så fall :)
Hedgren: alldeles underbart...
Ellis: och du är lika gullig alltid :)
Panter: ja visst är det en fining :)
Annika: gulliga, goa du!!
Det är så märkligt att se den lille/lila röra sig så mycket och så känner jag inte ett enda dugg egentligen ännu. Men snart...
Bettankax: :P
Gunnel: hahaha, vilken underbar historia!!!
Jag förstår att det sa pang i huvudet på dig :)
Men vad häftigt ändå!!!
Åh... En dag ska vi ju få träffa den där inne... :)
Kamilla: gulliga vännen...
Att det bara funkar egentligen :)
Kramar i massor!
PBT: mmm... och fullkomlig lycka!!
Jenny: det är inte lätt att fota sig själv, idag fick skallen ryka på mig, men Pyrets fick vara med i gengäld :)
Kramar
Men åh! Jag blir alldeles rörd! Så fint!
Sitter här och bara leeeer! :-)
Vad fint att vi får "träffa" pyret så här tidigt!
KRAM
Vilken fin bild på babyn. Så fin var inte dem jag fick. Kanske de blir bättre nuförtiden
Fina bilder. Det var nästan otroligt när jag såg mina pågar för första gången. DEtär precic som om de inte fanns i min mage, men det gör dem ju.
Många grattis-och lycka-till-kramar!
Åhhh...nämen...åhhh...
Underbart. Jag kommer precis i håg hur det var. Jag hade ju provat på att inte vara gravid jättelänge, så att säga, så det var en häftig känsla när det blev så ändå, helt oväntat.
Dessutom har du ett kök som jag gärna skulle flytta hit om det ginge. Precis de färger jag skulle önska.
Londongirl: klart ni får se vad som händer :O)
Kram
Anna: många säger som du, trots att det inte gått så många år. Nog går tekniken framåt :)
Annela: det är ju så märkligt att se hur den rör sig där inuti mig...
Mmmm, mysigt :)
Kram
Milda: :) Gulle Dej!
Ingela: men du, kom hit och fika i mitt kök vet jag :)
Och du, vilken fin bild du har på din profil!
Det var bra gjort att lyckas fotografera sig själv i profil sådär, det ser absolut ut som om någon annan har tagit bilden.
Men så stor Pyret har blivit!
Ni är fina båda två! :o)
Det där måste vara rena magin att se sin baby så där!
Och lilla ansiktet, och lilla ryggraden...helt otroligt vilken fin bild!
Helt otroligt och alldeles alldeles underbart!
Visst är det en alldles makalös sak när man ser sitt barn sådär. Jag glömmer det aldrig. EN av mitt livs lyckligaste dagar!
Jag tog reda på könet också, men det har nog inte du gjort, eller hur?
FIN mage har du också!!
Kram!!
Humlan: jag är så stolt över att jag hittade knappen för självutlösare på kameran :)
Och Pyret växer en dryg cm i veckan nu :)
Christina: när man ligger där och tittar på skärmen så är det först alldeles overkligt och sen så på en sekund så fattar man och det är då tårarna kommer... :)
Mossfolk: tänk att det är en liten människa...
Annika: den här busen ville inte vända sig, låg bara med ryggen emot oss hela tiden och vände bara lite lojt på huvudet när barnmorskan puffade på min mage :)
Men jag tror att vi sparar det som en överraskning.
Åh, vad fantastiskt!
Vilket fint Pyre och vilken fin mage!
Anna: tack! :D
Skicka en kommentar