.jpg)
Ledig från jobb men dagen har varit fulltecknad ändå.
Föräldrautbildning i morse, det låter lite töntigt tycker jag, men så heter det i alla fall.
Genomgång av förlossningen och filmtajm.
Om jag oroar mig? Inte en sekund. Jag är helt övertygad om att bebisen kommer ut och alla andra har ju klarat av det så varför skulle inte jag fixa det?!
Sen provade jag 25 par sandaler men numera är fötterna svullna så det blev en slöffs-variant :) Helt okej.
Lunch med mamma.
Två timmar hemma i solen innan det var dags att hämta Micke för vidare färd in mot stan och Stadion.
MFF... De kan inte göra mål och nu börjar det bli jobbigt.
Skit också!
onsdag, maj 20, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Klart att du fixar det! Och man har ju aldrig hört talas om att babyn stannar inne i magen. Det är en fantastisk upplevelse att föda barn =)
"Pust-och-stön-kurs" kallade jag det hela. Klart du fixar detta, det behöver du inte ens fundera på. Det är både omtumlade, jobbigt och helt underbart! Ett av livets riktiga mirakeldagar.
Kramar från en som fått tre små änglar, som numera är både långa, skäggiga (inte alla dock) och gamla nog för att själva skaffa barn, Men för mig är dom alltid mina små änglar.
//Madde
Klart det kommer att gå bra! Bebisar kommer ut...på ett eller annat sätt. :-)
Svullna fötter låter jobbigt. Men skönt ändå att det är den här årstiden du är gravid....hade det varit vinterstövlar som skulle på hade det varit ännu värre kan jag tänka mig.
Hoppas det går bra med fotbollen!!!
Cooling där!
Försöker vara lika cool inför min operation imorgon.
Om bara den där sjukhuspersonalen kunde låta bli att stressa upp mig med alla frågor ...
PS Att föda barn var det bästa jag gjort. Efter det att vi fått Edvin sa jag direkt att "det här måste jag göra om!" Det gjorde jag också. Tjugotvå månader senare. Med TVÅ bebisar. :)
Kram på dig!
Annela: det är ju precis så jag tänker, det ordnar sig!
Madde: haha, pust och stön :)
Fast det är inte förrän nästa gång...
Jag har faktiskt inte skänkt förlossningen en tanke. Naivt kanske, man man kan ju inte planera en sådan. Det blir som det blir och det är ju den dagen vi längtar efter!
Tänk att du kan bli både mormor och farmor :)
Kram
Londongirl: de är inte jättesvullna, men tillräckligt för att se småroliga ut :) Jag har liksom inga anklar längre utan är jämntjock. Inget jag lider av speciellt, det ser mest fånigt ut och spänner lite ibland om kvällarna.
Anna: jag tycker inte de där frågorna är så pedagogiska. De skrämmer ju slag på vem som helst!
Jag håller tummarna för dig imorgon, jag har dålig koll på tidsskillnaden så jag börjar tidigt imorgon och slutar när det har blivit lördag här :)
Att få två på en gång måste vara helt otroligt!
Kramar!
Skicka en kommentar