Just som jag sitter och konstaterar att halva arbetsveckan är avklarad får jag ännu en gång en påminnelse om hur skört livet är.
Att man ska ta tillvara på tiden vi får.
Jag är urdålig på det nu. Längtar bara efter annat hela tiden.
Efter vad?
Vet inte riktigt.
Jag är inte drabbad personligen men en vän är och det påverkar mig, så klart.
onsdag, maj 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Man får kanske acceptera att längtan också är en del av livet...? jag vet inte, bara en tanke som slog mig nu. Det är inte lätt att 'leva i nuet'. Men jag förstår vad du menar. Livet bara rusar förbi och man hinner inte riktigt med. Kanske om man försöker summera lite varje kväll/ morgon och hitta något litet varje dag som är alldeles underbart. Som att solen skiner, ett leende från en främling på stan, en komplimang... Sådant.
KRAMAR!!!
Annika skrev nästan ordagrant vad jag hade tänkt skriva.
Livet är skört, och ibland kort, och det gör ju inte i repris, så det är här och nu som gäller.
Har du testat Mindfullness?
Annika: ja, det är nog precis så det är.
Att det finns lite av varje.
Men jag kan bli förskräckt över min egen klagosång ibland, den som är över bagateller!
Ska nog försöka göra som du skriver, summera dagarna och hitta något litet guldkorn var kväll.
Kram
Mildamakter: hon är klok som en bok, den där Annika :)
Vi vet ju alla det där, om hur kort och ömtåligt det är, men jag blir så arg på mig själv för att det ska behöva hända något för att jag än en gång ska stanna upp och tänka.
Mindfulness - nej.
Men jag läste lite om det precis och det lät väldigt intressant.
Har du testat det?
Jag tränar ideligen på att leva en dag i taget - och fördelen (känns löjligt med ett sånt ord här) med att det händer tråkiga saker omkring en, är att det blir lättare att ta en dag i taget.
Nackdelen med att ha kommit ut ur bloggargarderoben är att jag inte kan skriva av mig sorg och frustration...
Ja, jag testade det när jag började gå hos psykolog när jag gick in i den berömda väggen för andra gången -05.
Det fungerar, synd bara att jag är så dålig på att vidmakthålla det, jag är nämligen lat, genuint lat, och så länge som livet puttrar på som det ska så gör jag ingenting av det som jag ju så väl vet att jag mår bra av, och sen när livet knorvlar till sig, så kör jag det (mindfulness) ett tag och blir lika förvånad varje gång att det fungerar och hur bra jag mår av det
Bloggblad: jag förstår hur du menar, men jag tycker att det händer alldeles för mycket i min närhet. Fast det är väl så livet är...
Men när det drabbar alldeles för unga människor så blir man så ledsen.
Mildmakter: så intressant det låter. Ja, inte att du inte mår bra ibland, men att det kan hjälpa dig så. Jag ska läsa på mer, helt klart!
Jag har förstått på jobb att du inte mår riktigt bra gumman.... Men där har inte varit något bra tillfälle och fråga dig vad som har hänt.....
Jag finns här för dig om du behöver prata!
Massor med kramisar
Jenny: det är en salig blandning av allt möjligt.
Vi tar det en dag, kanske nästa vecka när vi ska mysa hela fredagen!
Kram
Visst är det så att vi ska leva här och nu. Men jag tillhör dom där som dagdrömmer och planerar men när det händer något som inte borde få hända...då stannar tiden upp.
Gunnel: jag kan också planera och drömma om saker och framför allt, längta efter saker och dagar.
och sen tar det bra stopp när det händer något.
Och som vi har konstaterat innan, under några dagar tänker man på ett annat sätt och sen har man trillat tillbaka igen.
Så som livet är.
Det är klart att man ska försöka leva i nuet, men ibland är det också skönt att ha något att längta till, att se fram emot. Lite tjorvigt blir det väl om man bara gör det en eller det andra. Jag har också testat mindfulness och Åsa Nilsonne har skrivit bra böcker om detta. Du hittar en länk till hennes hemsida på min blogg.
Skicka en kommentar